Sista dagen i den första månaden på det nya decenniet.
Det känns som att jag tar ett steg fram och två bak hela tiden. Jag orkar inte mer, glaset är fullt, det har tippat över.
I morse på biologin började jag gråta när jag diskuterade med min lärare om hur orimliga hennes krav var. (Jag har skrivit en hemtenta som tog mig ca 8 timmar, när jag får tillbaka den är den full av kommentarer, hon har även skrivit vilka betygs-kriterier jag har 'träffat' och det är väldigt många och väldigt många på MVG nivå, jag känner mig nöjd men längst ner på pappret står det i princip 'gör om och gör rätt')
Efter att ha samlat ihop mig så gick ändå dagen relativt bra men på hemvägen från skolan så tänkte jag bara på allt jag skulle göra och som skulle hinnas med och jag fick panikångest. Jag kommer hem och stortjuter bakom min stängda rumsdörr och känner att jag bara MÅSTE hem. När jag slår på datorn är i alla fall både pappa och Frida där och det lugnar mig mycket att bara höra deras röster igen.
Så nu är väll det mesta som vanligt igen... jag hämtade disktrasan och torkade upp den spillda vätskan (ingen har berättat vad som egentligen finns i det där glaset) det är fortfarande fyllt till kanten men jag tror att jag ska lyckas att balansera det ett tag till i alla fall.
Mitt liv består mest av 'att-göra-listor' just nu, det värsta är att när en sak är avklarad så kommer det två nya saker som ska göras. Jag kvävs i det här.
Men det här är ju som sagt bara början på livet, det kommer fortsätta så här ut i ett ändlöst eko. Så det är väll bara att bita ihop och växa upp.
(Det är ju bara 11 dagar tills jag åker hem på 'semester')
Hur många koppar kaffe kan man köpa istället för en mango?
Pluggkost:
3 koppar té, Mörk 70% choklad och massa frukt.
Jag och Sara skulle köpa en mango idag (Den såg riktigt god ut och kändes perfekt) men när vi fick kvitto på nästan 9 EUR så sa vi nej. Vem fan betalar dryga 90 kr för en mango. Seriöst?
När vi sa att vi inte ville ha den till mannen i kassan så frågade han om vi ville ha en mindre Mango. Ehh? För samma kilopris? Nej tack.
Visst, Paris är dyrt, men man behöver inte överdriva.
Uppförsbackar
Den här veckan blir bara värre och värre känns det som. Tur att det är Söndag.
Igår passade jag min värdlillasyster, 13 månader gammal. Det gick bra dem första 10 minuterna, sedan började hon skrika... Och hon skrek och grät och jag gjorde verkligen allt för att få tyst på henne.
Mitt i allt i hopa kommer en reperatör som ska laga värmen i huset, då ska jag visa honom var brunnen är och skriva på papper, då ringer telefonen och allt blir bara mer och mer kaosartat. Så där sitter jag med en gråtande bebis i famnen och gråter själv och tänker "fy fan vad glad jag är att jag inte är au pair" och "jag ska aldrig skaffa barn".
I morse så spärrade jag min kort. Som tur är så har jag verkligen världens finaste vänner här, så jag har fått låna pengar och pappa ska sätta in pengar på deras konto så att jag kan överleva i 14 dagar till.
I förmiddags var vi i Clignancourt på världens största marknad, det var iskallt och vi hittade ingenting speciellt. Istället handlade vi svingoda crêpes och åkte till svenska kyrkan för att göra skolarbete. Nicoline kom jättesent och vi behövde henne för att göra klart vår film. Vi har i alla fall börjat att klippa ihop delarna nu och jag och Sara ska fixa med det sista imorgon.
Jag kommer hem och får reda på att en gammal arbetskompis har dött inatt. Han stod på tågperrongen och när ett tåg passerade i fullfart så halkade han av undertrycket som bildades och sögs med tåget och dog. Det känns helt sjukt. Han blev 19. Vi var inte nära men vi har ändå arbetat tillsammans. Det är aldrig kul med sådana nyheter. Livet är inte rättvist.
Nu ska jag fortsätta kämpa med skolarbete men tänker avsluta kvällen med något mer lättsamt och se på hip hip.
.
Var är alla när man verklien behöver dem?
Inte nu igen.
Dumma, dumma, dumma.
Jag sitter här och känner mig alldeles otillräcklig. Det mesta har gått emot mig den här veckan. Har inte datorn krashat så har den fått virus. Osv.
Idag har problemen fortsatt att komma.
När jag vaknade sa min värdmamma att elementen var i sönder igen och att vi inte hade någon värme i huset. Fine, det är ju bara 2 grader ute och nu också väldigt kallt inomhus. I alla fall så tänkte jag inte mer på det.
På lördagar brukar jag alltid ta en sväng in på simply market efter att jag har tränat så jag skulle packa ner min plånbok i min träningsväska. Hittar jag min plånbok? Nej. Självklart inte.
Något jag tycker är konstigt. Jag hade ju den igår när jag var med tjejerna på Starbucks. Sedan blev jag så himla kissnödig på hemvägen att detta var det enda jag kunde fokusera på - att inte kissa på mig.
När jag väll är hemma så är självklart dörren låst inifrån (ännu ett av min värdfamiljs dumma påhitt. Inte lönt att ge mig nyckel när dem ändå alltid är hemma och alltid löser dörren inifrån så att jag inte kan låsa upp den)
Så jag står där ute, jättekissignödig och ringer på klockan. Självklart hör ingen, jag ringer flera gånger, jag ringer på min värdmammas mobiltelefon men ingen svarar. I panik springer jag bort vid porten där det finns en porttelefon och precis när jag ska trycka på knappen öppnar min värdpappa.
"oj har du stått här länge?"
"Ja, men det är inte så farligt"
"Förlåt så mycket" Han märker hur stressad jag är... "Är du sen till något?"
"Nej, men jag bara måste gå på toa" Säger jag och rusar in i huset, upp för trappan och kan äntligen kissa.
Denna händelsen har fått mig att glömma det mesta från min hemresa igår.
Jag minns att vi stannade på vägen till métron på champs elysées för att titta på några som dansade, men vi gick där ifrån efter att jag tjatat (jag var ju så kissig redan då). Sedan tog vi métron och 1an var proppfull. Där fanns en liten tjej som tryckte sig in och vi sa "håll nu hårt i väskorna för här kan det finnas ficktjuvar" och vi alla granskade den lilla zigenarflickan.
Jag åkte bara med dem andra en station för att sedan byta till 13, som inte alls var så full och när jag skulle ta en sittplats överlät jag den till en ganska ung kille som hade någon stor låda med sig. Han tackade och log.
Vad jag minns så fanns det ingen misstänkt ficktjuv där och när det inte är mycket folk på métron så är det mycket svårare att ta något från någon.
Jag har dessutom fått bekräftat från Sara att hon minns att jag la ner min plånbok i min väska och stängde den innan vi gick från starbucks. Jag förstår ingenting, var är den? Jag har vänt ut och in på mitt rum och letat nu. Den är borta. Mot förmodan så har någon tagit den.
Jag som hatar att ha kontanter på mig hade det för en gångs skull. Ca 40EUR till och med. Mitt métrokort, gymkort och matkort har jag alltid i jackan så det är inte SÅ farligt som det kunde vara. Men ändå. Detta är så frustrerande. Jag vill bara sätta mig och gråta.
Dessutom så gick jag och duschade efter mitt träningspass... och hade helt glömt bort att värmen var trasig. Med andra ord, jag fick duscha i iskallt vatten och sitter här och känner mig förfryst. Nej, jag orkar inte det här. Usch. + Att det är liv i huset nu med kalas och grejer. Jag lyckades nämligen inte undvika kalaset och kom hem i perfekt timing, 30 min innan barnen kom. HURRA!
Motvillig
Jag erkänner. Jag vill inte alls till gymmet idag. Jag vill verkligen inte, orkar inte. Sängen är för skön. Det tar emot. Men det är sista Lördagen på väldigt länge och när det tar emot, det är då träningen ger som mest. Dessutom så ska det vara 5-års kalas här idag och jag gör allt för att missa detta. Så nu drar jag mig upp ur sängen och byter om för att powerwalka till gymmet, springa 60 min, göra dem där äckliga chinsen för att sedan kunna powerwalka hem igen. Det är inte så farligt ändå. Det tar bara ungefär 3 timmar. Det ska jag klara.
En efterlängtad helg
Gó kväll nattugglor!
Det är Fredag igen. Jag kan inte förstå det. Aldrig någonsin har tiden gått så fort som den gör nu. Måste säga att denna skolveckan verkligen har varit tuff. Jag har varit på bristningsgränsen varje kväll, inte för att jag har längtat hem, eller för att det har varit hemskt här. Nej, nej, tvärtom. Men det har varit så mycket, för mycket av det goda.
För mitt eget bästa så fick jag avboka en del av helgens planer. Bland annat så stod jag på gymmet och lyfte tunga vikter i stället för att följa med mina vänner till en bar för att se Sverige förlora handbollen mot Frankrike. Jag var i alla fall hemma relativt tidigt och har sedan dess gjort i princip ingenting. Skönt att bara göra ingenting. För en gång skull så tycker jag, Linnea Wiberg, att det är skönt att inte göra någonting.
Igår hade jag en litet sammanbrott då min dator totalkrashade, men efter att ha samtalat med min pappa över telefon så lyckades jag att installera om datorn. Då fick jag virus och fick göra om proceduren en gång till.
Låt mig va!
Gårdagen slutade ganska hemskt.
Som varje Onsdag var jag ute och sprang innan judoträningen. På judon gick det skit, jag hade jätte ont i smalbenet och det hjälpte inte att jag körde med den skyldiga till min smärta i sista bytet. Hon sparkade självklart på samma ställe och för första gången på 6 månader i Paris så kom det ut ljud av smärta från min mun. Jag sa "Ahhhhh" typ och störtade mot golvet. Alexandra som tjejen heter förstod ingenting, hon bad om ursäkt och frågade om jag vill fortsätta. Tro fan att jag vill fortsätta tänkte jag och sa att det var okej.
Efter att ha genomlidit träningen och fällt några tårar så kändes ingenting bra.
Det blev inte bättre av att det finns en jobbig kille också som redan i början av träningen var på mig och nu efter träningen bad mig och "lé" och när jag inte gjorde detta så tittade folk konstigt på mig.
Kunde dem bara inte förstå att dem skulle låta mig vara. Dem förvärrade allting.
På vägen hem i bilen frågade min tränare mig vad det var som var på tok, jag skyllde på att jag var trött. Dum som jag var och inte fick ur mig att jag faktiskt hade djävligt ont. Att jag var trött var i och för sig ingen lögn.
Mitt fullspäckade schema har verkligen tagit ut sin rätt på mig nu och jag känner mig alldeles kraftlös, jag orkar inte skämta längre och då är jag trött. Jag sov 9 timmar i sträck i morse och när klockan ringde så ställde jag den ändå på snooze, jag kom inte upp. Jag var som en död fisk.
Idag har ätit en massa mat för att orka, varit i La défanse och filmat det sista inför vår FFK-film och jag måste säga att det blev jättebra. Känns skönt att ha det gjort. Nu så har jag några lugna timmar framför mig som jag verkligen ska ta vara på. Ska börja skriva på mitt svenska-reportage, se film och läsa lite innan träningen.
Förresten så var jag och handlade benskydd idag. Så träningen idag SKA gå bra igen.
En lång ostörd sömn.
Vilken underbar natt! Jag har sovit 8,5 timme (Vilket jag inte gjort på en enda skoldag den här terminen) utan att behöva gå upp och kissa, eller vaknat, eller något annat.
När klockan ringde i morse var det ändå lite segt att gå upp, mest för att det var kallt och inte för att jag var så trött.
Utvilad och pigg, dags att gå till skolan.
Pigg och glad idag. :-)
Bilderna från helgen som jag lovade er!
Fredag, jag och Åsa med årets första jordebär. (Min andra eftersom jag redan han äta upp en innan bilden togs) Ignorera mina tejpade fingrar och fula ansikte så är det en jättefin bild.
Lite(mycket) biogodis var vi ju tvungna att köpa i Lördags. I matbutiken stöter man på ungefär 100 olika kulturkrockar, t.ex. så betalar säkert 30% med check i kassan. Kassan går reckordlångsamt (även "snabbkassorna" som vi har döpt om till snigelkassorna) När vi var och handlade detta så stod folk och öppnade godiset i butiken och åt direkt och sedan gick där ifrån, det låg fullt med öppnade påsar överallt.
Här kan man nästan dessutom inte köpa bara ett choklad, allting säljs i supersize eller dubbla, tribbla eller fyrdubbla paket. Beata ville köpa en liten påse chips, det fanns inte. Eller jo, det fanns, men då var man tvungen till att köpa 6 små påsar till som hängde ihop. Ett rör pringles finns inte i heller, bara 3-pack.
Innan bion i snygga 3D glasögon. Som man tyvärr bara fick hyra för 1EUR, alltså var man tvungen att lämna tillbaka dem.
3D , ska man ha 3 glasögon då?
Nu lilla mamma så får du se mig i min fina söndags-middags-out-fit. Den är oslagbar, älskar den. Tack så mycket världens bästa mamma!
Voltarensalva är min drog.
Det har varit ännu en jäktig dag, inte lika jäktig som igår dock och det är jag glad för.
Träningen idag gick inte alls som jag ville. Vi var 7 tjejer på hela träningen, det var galet omotiverande och det gick ut över min träning. Dessutom så har jag ont i både finger och smalben, smalbenet är värst och därför så ska jag gå och inhandla mig ett par benskydd imorgon. Så att jag i alla fall får ett problem ur världen (även om det gör ont konstant och utan att man rör på det...)
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan krypa ner i sängen och bara njuta, något som känns som att det var evigheter sedan jag gjorde det sist.
Imorgon har jag sovmorgon till klockan 7 (!!!) och så slutar jag redan vid 14.00, rena rama lyxen alltså. Ser redan fram emot dagen.
Ciao
Om möjligt årets längsta dag.
Detta har varit en dag som aldrig har velat ta slut. Hela denna dagen har känts längre än hela förra veckan. Det har varit både positivt och negativt dock.
För att det inte ska bli äckligt mycket text så får ni klockslag istället:
05.45 - Uppe med tuppen och äter frukost och pluggar
07.10 - Går hem ifrån mot métron
08.10 - Första lektionen: Biologi B
09.10 - Kemi B
10.25 - Svenska B
11.25 - Fysik B
12.20 - Lunch (OBS! Endast en halvtimmes lunch)
13.10 - Fysik B fortsättning
14.10 - Matte D
15.10 - Franska
16.05 - Slutar och beger mig hemmåt
17.00 - Träningen börjar
20.00 - Träningen slutar och jag går hem
När jag kommer hem vet jag vad som väntar. Vi har gäster, det är min värdlillebrors 5års dag. Jag slänger snabbt mig in i duschen, sätter på mig hyfsade kläder och börjar umgås. Äter Raclette (För ungefär 7 gången på 5 månader) och sedan fick vi världens godaste kaka till efterrätt. Så värt. Nu 22.20 gick jag äntligen ifrån bordet och ska nu lägga mig och sova för att imorgon börjar jag 08.10 igen.
Det har inte varit bättre av att jag har velat strypa alla runt omkring mig idag, jag har världens PMS.
Dagens räddare i nöd var Åsa som handlade födelsedagspresent som jag tidigare tittat ut till min värdlillebror. Utan det så hade det blivit HEMSKT! Så tack Åsa!
Jag måste även skriva om träningen idag. Mest för att det gick helt sjukt bra. Min tränare var nöjd med mig och franska landslagstränaren var framme och pratade med mig. + Att jag kastade 2an i världen i viktklassen under mig på två klockrena kast vilket fick hela salen att dra in ett djupt andetag. Jag känner att jag klättrar mig upp för den franska hirarkie-stegen och att jag vinner mer och mer pondus ju längre tiden går. Det boostar mitt självförtroende, allt känns bra och jag känner själv hur mycket jag har utvecklats. Av någon anledning så ville bara dem bästa tjejerna köra med mig idag och hade dem frågat mig för 4 månader sedan hade jag vetat att jag skulle bli helt söndersliten, men idag kan jag verkligen stå upp och försvara mig och faktiskt kasta själv.
Men som sagt, en dag imorgon också. Som jag fruktar. Men den värsta dagen på hela veckan är över.
Godnatt.
Jag får vatten och bröd... och ägg.
Var precis på att stänga ner datorn och gå och lägga mig och kommer på att jag inte har bloggat idag.
Hade riktigt svårt att ta mig ur sängen i morse, träningsverk i vad som känns som alla muskler. När jag äntligen tog mig upp, dragit på mig ett par jeans och en collagetröja begav jag mig till MONOPRIX för att inhandla ingredienser för dagens matlagning. För er som glömt Söndag = Linnea lagar middag.
Jag fick hjälp med att handla idag då Sara och Lisa handlade hälften och jag hälften vilket underlättade MASSOR.
Idag gjorde vi kyckling i feta-ost-sås med pasta. Alla älskade det och var grymt nöjda. Även jag.
Sedan började sofie göra en mini-äpplepaj och vi gjorde även chokladbollar och sedan flög tiden bara iväg.
När jag kom hem så var det redan dags för kvällsmat. Idag fick jag riktigt fransk middag. Aldrig fått det innan och jag var VÄLDIGT konfunderad när jag blev serverad.
På min talrik ställdes två äggkoppar med två stycken ägg. Jag väntade på mer... och min värdmamma tog fram en bricka med brödkanter (från ett vitt bröd så klart) som hon brett med smör. Jag fortsatte att vänta, men hon sätter sig ner och börjar med att ta av toppen på ägget. (Ni vet hur man äter ett kokt ägg, man liskom tar av ena änden och sedan gröper ut innehållet) Så jag följde hennes exempel, när jag tar av toppen märker jag att ägget är långt ifrån färdigkokt, jag älskar löskokta ägg men detta är så löst att även äggvitan rinner. Jag fortsätter att följa min värdmamma som saltar och pepprar sitt ägg (inget konstigt med det) och sedan doppar brödkanterna i äggen och äter.
Well, I loved it. Det var faktiskt riktigt gott. Men det kändes ganska lite att äta två ägg och lite brödkanter till middag. Men inget mig emot som redan hade magen full av kyckling. Det var ganska perfekt och roligt med något nytt.
Efter maten spelade jag ett spel med familjen och sedan har jag pluggat och skypat med dem där hemma.
Nu ska jag lägga mig för att hinna få någon timmes sömn i alla fall.
Imorgon efter min träning lovar jag att lägga upp bilder från den härliga helgen!
12 km, 704 min, 50 kg
Det var ett tag sedan jag bjöd er på en bild på mig själv. Så därför lägger jag upp den här som jag alldeles precis tog.
Idag gick det hemskt bra på löpbandet, det blev 12km sprungna under en timme, det kändes riktigt fjäderlätt. Vilket jag tycker är konstigt då jag har tränat 704 min den här veckan. När jag hade sprungit så gick jag vidare till styrketräning, bad en man vakta mig medan jag maxade bänkpressen, la på 50kg och det gick preeecis. Jag undrar dock om inte mannen lyfte stången lite.
Sedan tog jag en runda på supermarketen bredvid gymmet och gick sedan hemåt.
Nu under dagen har jag dammsugat, damtorkat, bytt lakan i min säng, tvättat och massa andra nödvändigheter. Så nu är här riktigt fräscht, har även vädrat så nu luktar det inte gammalt omklädningsrum längre.
Sedan lekte jag lite med mina värdsyskon och nu har jag precis blivit färdig för att ge mig bort mot la défanse och träffa upp mina underbara vänner för snack och bio. Skönt med en lugn Lördag, orkar ändå inget annat, mina ben är helt köttade nu efter träningen.
PAS DES FRUITS!
Jag ligger raklång på magen i min säng och har gjort det ett bra tag nu. Har funderat massor på allt mellan himmel och jord idag.
Morgonen började med ett löp-pass som gick underbart bra idag. Sedan duschade jag och gick till skolan. Hade kemi och fick lite hjälp att Christopher, sedan rusade vi alla till matsalen för att hinna före fransmännen och slippa stå i lång kö. (Denna proceduren är likadan varje vecka, någon säger under lektionen ' det är 3 minuter kvar ' och då slänger alla ihop sina böcker och skriker 'trevlig helg' till vår lärare och kutar ner för trapporna för att hinna först till matsalen)
Efter att vi hade ätit så bestämde sig jag, Åsa och Lisa för att gå till en bokaffär för att vi behövde lite nytt skolmaterial. När vi hade handlat det vi hade behövde konstaterade vi att vi hade långt kvar till nästa lektion och bestämde oss för att ta en promenad i det soliga (men kalla) vädret. Plötsligt så gick vi rakt in i en marknad och när vi såg fruktståndet och dem gigantiska jordgubbarna så bestämde vi oss för att köpa jordgubbar. 3EUR/KG, det gick inte att motstå. Så jag åt min första jordgubbe för i år idag, den 21 Januari och det var så värt det.
När Åsa stod och fotograferade våra tjusiga jordgubbar så stod en luffare och skrattade åt oss, jag försökte bjuda honom på jordgubbar....
sträcker fram påsen med jordgubbar:
Jag: Tien (Ung: Här...)
Uteliggare: NON! (NEJ!)
Jag: Je vous en prie...! (Jag ber er om det...!)
Uteliggare: JE MANGES PAS DES FRUITS! (JAG ÄTER INTE FRUKT)
Jag: D'accord, pardonnez moi. (Okej, förlåt mig)
Vi börjar gå där ifrån...
Jag till Lisa och Åsa: Han var väll rädd att alkoholen i hans mage skulle oxideras eller någonting...
Ganska roligt då vi konstaterade att detta endast var ett skämt som naturvetare skulle tycka var roligt.
Sedan gick vi tillbaka till skolan där Åsa och Lisa hade lektion och jag satte mig i biblioteket för att göra lite kemi-anteckningar (Tog givetvis också en powernap) och avslutade dagen med att ha svenska.
Varje Fredag efter skolan åker vi numera till La défanse för att fika på starbucks, så jag, Sofie, Nicoline, Sara och Lisa åkte dit. Efter att ha fikat en lång stund gick vi till den stora mataffären och stod i kö i något som kändes som hundra år bara för att köpa lite choklad och batterier. Vi skildes åt och jag skulle åka in mot Paris igen, dem andra bor utanför (även jag men åt helt andra hållet typ). På vägen hem var det FULLSMOCKAT på métron, en resetid som brukar ta ca 10 min tog 30 min. Jag kunde inte röra mig och min tunga väska hängde och tryckte på axeln.
När jag äntligen var hemma i Malakoff fick jag springa dem sista meterna för att jag var så kissnödig, till min förskräckelse var dörren låst inifrån och då går den inte att låsa upp utifrån och jag stod och stampade i väntan på att min värdmamma skulle öppna åt mig.
Sedan for jag direkt till gymmet och dängde av ett riktigt dunderpass. Tog 40kg på stången i knäböj, något jag aldrig tränat med tidigare. Sedan hällde jag i mig min protein-shake på vägen hem, åt när jag väl var hemma och sedan dess har jag legat här. Raklång på magen i min säng, nöjd över den händelserika dagen som kommer att avslutas med film och en FET sovmorgon!
Sara igår när vi var på triumfbågen.
Utsikten från Triumfbågen mot La Défanse (som vi alltid hänger i som ni kanske har märkt)
Starbucks tidigare idag.
Sara igen, glad som vanligt. Sara och Åsa har fler bilder från dagen, men dem är ej uppladdade någonstans ännu. Lovar att lägga upp dem när dem kommer.
Imorgon blir det lite pub och lite bio. Det kommer bli nice.
Halv råtta hos mig.
Detta är en fullkomligt genialiskt program. När jag är på dåligt humör, eller uttråkad så piggar ett avsnitt 'halv åtta hos mig upp' mig direkt. En ny säsong har nu börjat och ska sändas i 48 avsnitt, jag har bestämt mig för att se på ALLA, vilket innebär 12 veckor. Jag har alltså 12 ljuva veckor framför mig, helt problemfria. Så länge jag har mitt galna matlagningsprogram som alltid vrider och vänder på alla personligheter ända tills dem får fram den mest idiotiska sidan hos det svenska folket som finns.
Dessutom är matglädje den enda sanna glädjen.
Därför vill jag slå ett slag för "halv åtta hos mig"! (Och web-tv för den delen!)
Ca fait mal!!!
Jag är så irriterad. Jag har kunnat se förbi att jag varit förkyld i 1,5 vecka, jag har kunnat se förbi mitt svullna finger (svullnaden har inte lagt sig efter 1 vecka, borde jag oroa mig?). I vilket fall som helst så har dessa små irriteringmoment inte stört mig någonting, jag har kunnat träna på för fullt ändå.
Men nu har jag fått ett gigantiskt blåmärke på smalbenet och jag kan inte träna ordentligt på grund utav detta. Jag kan inte GÅ ordentligt på grund utav detta. Det är så uppretande. Det värsta är ju att jag har benskydd... hemma, hemma i Sverige! Där gör dem ingen nytta.
Jaja, träningen gick bra fram tills då jag var tvungen att avbryta för att jag hade ont i smalbenet. Det kan jag i alla fall trösta mig med, det är inte jag som är dålig det är mitt ben.
Dessutom så fick jag veta att det inte är någon judoträning imorgon kväll för att det är Franska mästerskapen för ungdomarna i helgen.
På träningen idag så pratade jag även med en tjej från Kanada som tydligen känner folk från Sverige, det var kul i alla fall. Hon har dock jättekonstig judo som jag inte alls gillar.
Nog om judo. Imorgon är det upp i ottan och springa som varje Fredag. En ny Fredagstradition är även att åka till La Défanse och ta en fika med Sara efter svenskan. Vi har sett fram emot detta sedan förra Fredagen, typ.
Idag har jag och Sara filmat, vi håller nämligen på med en film i FFKn så vi passade på att göra det idag. Vi gick först till Triumfbågen från svenska skolan, sedan gick vi upp i triumfbågen (första gången vi gör detta). Jag var förvånad över hur många trappor det var upp dit. Men det var värt det när man väl kom upp. Sedan filmade vi lite där ifrån. Sedan tog vi métron till Louvren där vi också filmade lite. Jag berättade för Sara om vilka känslor jag får när jag går där vid louvren. Det var ju där i Tuileris trädgården som jag och pappa var ute och sprang i Maj förra året.
Då visste jag inte alls vad som väntade mig, min framtid i Paris, hur allt skulle bli. Hur vardagligt Paris skulle bli, att synen av eiffeltornet skulle bli en vana och att man nästan glömmer bort hur fint allting är här nu för tiden. Så idag har jag bara andats in den Parisiska luften och njutit över att jag faktiskt är här och fått tillbaka alla dem där "wow"-känslorna. Det är fint. Allt är fint som snus just nu.
Även om jag har ett blått smalben.
Med berått mod
Man måste se tiden an och fortsätta vara högtflygande för att ta till intäkt de förkommande goda stunderna. Inte låta missräkningar bekomma en, de är endast tillförordnade. Att vara ärbar och förbindlig lönar sig alltid i slutändan.
(Pluggar svenska 'avancerade ord' till imorgon)
Smalbensspark
Man vet att man tränar mycket när man skriver judo istället för ljud. Detta hände mig precis.
Dagens träning har bestått av 40 min löpning (Mycket glad då jag har hittat en ny löparslinga) och sedan 1h45min judo. Träningen gick bra idag, ända tills då en tjej skulle svepa mig men sparkade mig istället. Det hände inte en gång, två gånger utan tre gånger och jag har ett ordentligt blåmärke över hela smalbenet just nu. Jag var inte glad, det gör ont när man går dessutom.
Kom hem sent som alla Onsdagar och åt och ska nu lägga mig och mysa i sängen. Imorgon har jag 0 lektioner men ska träffa Sara ändå för att jobba med vårat projekt.
Vem kan segla förutan vind?
Här är det sovmorgon för mig att gå upp klockan 7! Det var i alla fall jätteskönt att få sova en timme extra. Började med franska nationella - uppsatsskrivningen, gick helt okej. Låtsas vi.
På lunchen fick vi jättegod mat idag för en gång skull! Panini (varm macka typ).
Sedan hade jag utvecklingssamtal i Körsång A, man skulle sjunga ensam inför våran lärare och det var grymt läskigt. Men det gick väll bra, trotts att jag är groteskt snuvig. Därefter hade jag matte och sedan slutade jag.
Gick inom affären och handlade frukt och för första gången i mitt liv handlade jag Litchi-frukt. Det är absolut inte sista gången. Muuums
Nu ska jag skriva färdigt några arbeten och sedan är det löpning och judo på schemat ikväll. Hu, det är tur man ligger i!
Otroligt ointressant fakta om mitt franska liv just nu...
... Jag är irriterad över att min hy är jättedålig just nu. Torr som fnöske men ändå hemska finnar.
...Pappa håller i just detta nu på med att boka flygbiljetter till mig. Kommer att vara i Sverige i hela två veckor och sedan direkt efter det åker jag 5 dagar till Estland. Något att verkligen se fram emot!
...Jag tittar på svenska nyhetssändningar på datorn
...När jag egentligen borde skriva på min virus-uppgift
...Jag har ätit 6 Lichis, 2 clementiner, 1 banan, 1 päron, 1 apelsin idag.
...Jag har slagit i mitt finger på träningen och det har varit dubbelt så stort sedan i Fredags. Men det var först idag som det började göra ont.
Tisdagslyx
Åhh så underbart! Slutade redan 15.40 en dag som vi egentligen skulle ha slutat 16.50 på! Detta betyder att jag fick mig en liten paus mellan skola och judo.
Har ingen aning om det är någon judo idag, vilken tid den börjar och vilka som kommer vara där. Spännande, ska i alla fall gå dit för jag chansar att den börjar 18 (för någon har sagt det till mig långt tillbaka i tiden) men tjejernas träning börjar annars 17.45 så idéen är att jag ska vara där 17.40 om ifall att den skulle börja då. En vild chansning alltså.
Om det inte skulle vara någon judo så bär det av till gymmet i stället, så träningen kommer bli av i vilket fall som helst.
En annan notis jag tänkte lägga till är att jag har en ny favorit frukt. Lichi! Jag är helt tokig i denna lilla sak, man får kämpa för det goda köttet innanför skalet men när man väl når det så är det värt varenda sekund! Man bara måste älska det.
Hoppas allt är bra i Sverige. Vous me manquez.
Så var måndagen över.
Idag har jag lyckats somna på tre lektioner av 5 möjliga. Det känns fantastiskt duktigt av mig och på matten vaknade jag av att någon satt och fnissade åt mig och Sara (för båda låg och sov mitt på eftermiddagen).
Därför så har jag beslutat att jag ska lägga mig i tid ikväll, men klockan har redan börjat bli mycket så mitt beslut verkar inte riktigt gå hela vägen hem.
På Franskan var i alla fall jag och Sara vakna och vi höll på med vår sjuka humor som vanligt, alla måste tro att vi är dumma i huvudet, men sånt är bara angenämt.
När jag precis var framme på vår gata så upptäcker jag att det står fullt med folk på gatan, fyra brandbilar och säkert 20 brandmän mitt emot mitt hus, det hade brunnit hos våran granne och inte lite i heller. Hela taket har fallit in men tydligen hade ingen kommit till skada.
Jag var bara snabbt hemma om och byta om till träningskläder och drog mig till judon direkt. Fick köra med Nathan idag på tekniken som är lång och går i -90. Han var i alla fall snäll mot mig så det var inte så farligt, tyckte synd om honom som fick köra med mig. Därefter var det "riktig" träning och efteråt kände jag mig besviken för att jag inte blivit så trött. Men har ju minst 3 pass judo till den här veckan så jag ska nog bli trött.
Nu måste jag stänga ner om jag ska klara av att redovisa på fysiken i morgon klockan 8 utan att somna mitt i allt i hopa.
Fisk-Söndag
Incroyable! J'ai presque oublié le blog.
Men nu är jag här!
Vaknade i morse av att min värdpappa gallskrek på Oscar och Marius. Väntade med att gå ner till frukosten för det kändes olämpligt när han stod och skällde. Sedan gick jag ner och åt och gjorde mig i ordning för dagen.
När jag skulle gå hem ifrån var det min värdfarmor som var hemma med Ninon och jag sa att jag skulle ut. Sedan gick jag till MONOPRIX snabbt för att hinna handla innan dem stängde (13 på Söndagar). Söndagar innebär ju att jag lagar middag i svenska skolans kök och idag så gjorde vi min pappas fantastiska fisk-soppa.
När jag kom till skolan fick jag hjälp av världens bästa tjejer; Sara, Sofie och Beata.
Alla uppskattade soppan och vi diskade, tog betalt och sedan gick dem flesta. Bara vi fyra kvar och vi bestämde oss för att slänga ihop en kladdkaka. Det blev dubbel sats och där satt vi och snackade skit och krängde kladdkaka så att vi nu inte behöver äta mer för hela veckan. Tiden försvann skitfort och när den var lite över sex bestämde vi oss för att det var dags att åka hem.
Var hemma precis innan sju och skypade lite med pappa, sedan har jag legat och skrivit på ett arbete men nu känner jag att det är dags att sluta och gå och lägga sig. Ny vecka framför mig! Och imorgon så är det exakt 5 månader till sommarlovet och till jag kommer hem för gott (?) igen. Dessutom är det typ bara 3 veckor tills jag kommer till Sverige igen. Helt sjukt vad tiden springer iväg. Tiden går fort när man har roligt.
Soppan
Beata!
Baguetter som Sofie hade fixat (svårt på Söndagar)
Blev inga bilder på mig i mitt nya fina förkläde, men jag lovar mamma att det kommer! Alla sa i alla fall att jag var jättefin, så det värmde gott.
En annan parantes är att vi har haft 15'C och strålande solsken idag och jag gick hem i från utan jacka. Riktigt underbart!
Ses imorgon!
Love you!
Lördag = gym
Jag överlevde igår! Jag kom i tid, jag kom till rätt plats och allting gick bra. Det var riktigt skönt till och med. Alltså inget att stressa upp sig över, som jag egentligen visste hela tiden.
Var hemma vid 23-tiden igen, åt snabbt som bara den och rusade sedan till datorn för att prata med Frida och pappa.
Idag blev jag förvånad ännu en gång när jag tittade på klockan när jag vaknade. Klockan var halv 11, så nu har jag ätit och gjort mig iordning för att dra till gymmet. Sista passet denna veckan sen så är jag fri! Riktigt skönt.
Så nu så ska jag bara packa och bege mig.
TräningsFredag
Jag stressade som en galning hem idag för jag fick lite ångest för att jag åkte med Sara, Nicoline och Sofie till Starbucks och fikade och att jag helt plötsligt inte hade alls någon tid att vara hemma innan träningen. Vilket jag ofta vill ha för att känna lite andrum och gärna prata med någon hem ifrån och bara, höras liksom.
Så när jag väl kommer hem så är ingen hemma, ingen inne på MSN eller skype och nu känns det helt plötsligt väldigt tomt.
Jag är nervös idag inför träningen. Det är första gången jag tränar på klubben och på en Fredag. Tänk om jag har missuppfattat tiden? Tänk om det inte är där? Tänk om....
Jag orkar inte med mig själv egentligen när jag är på det här viset. Det enda som är bra (som är det enda jag får se nu för tiden) är att jag vet att jag kommer vara så himla glad när jag väl har tränat och är på väg hem.
Det är inte så nice och träna en Fredagkväll klockan 20, inte när skolan har välkomstfest för de nya halvårseleverna och inte efter en fullspäckad vecka.
Men sen samtidigt så tycker jag att det är skönt att ha den här träningen.
Så nu ska jag skriva ut en karta så jag vet var jag ska ta mig någonstans och sedan strax bege mig dit. Usch, jag gillar inte att vara nervös/ångestfull/småstressad.
Skriver mer när jag överlevt kvällen.
Allt går så bra nu
Livet leker.
Jag vet inte om det är för att jag har bestämt mig för att se det positiva i ALLT eller att det bara är bättre än vanligt. Men jag tror faktiskt att min egen inställning till saker och ting gör att allting känns så enkelt, så kul.
Mötte Sara på La Defanse i förmiddags och vi shoppade massor. Sedan åkte vi till Médéric och åt lunch. Sara hade lektion och åkte till skolan och jag valde att stanna och snacka med dem andra. Sedan hjälpte jag Micke (ni vet kocken) att diska och ställa undan, som tack för hjälpen fick jag kaffe och städerskan kom med choklad. Sedan satt vi och snackade massa skit en lång stund och sen skulle Micke fortsätta diska och jag skulle åka hem.
Nu är jag hemma och har slängt in en maskin tvätt och damsugit mitt rum. Ska försöka få lite skolarbete gjort innan träningen klockan 17.
Helt otroligt att det redan är Fredag imorgon!
Jag älskar Paris.
LES SOLDES
12 Januari.
Detta innebär att rean här i Paris tar fart. Detta faktum utnyttjade jag efter skolan och åkte till rue rivoli och handlade en väska som jag spanat in tidigare som nu var nedsatt. Fick också med mig en blus. Det blir extra billigt för oss nu när euron är så låg. Så det var kanon.
Kom hem och självklart ville Oscar leka. Dem stressar mig och kan inte låta mig vara, visst det är ett angenämt besvär, men jag vill inte säga nej hela tiden, men jag varken kan eller orkar leka med dem hela eftermiddagarna. Dessutom lyssnar dem inte på mig när jag säger till dem och jag tycker inte om att dem bara går rakt in på mitt rum eller börjar hålla på med mina saker. Men, dem är ju små, så dem förstår väll helt enkelt inte.
Nu så måste jag plocka undan på mitt rum, det ser inte klokt ut här. Sen ska jag packa träningsväskan och bege mig ut på en löprunda för att sedan sticka till judoträningen. Jag känner mig mycket bättre idag. Bara hostar och nyser om vart annat men annars känns det super.
Imorgon har jag inga lektioner så jag och några till ska till La défense för att shoppa på rean. Ska bli mys, sen har jag en del plugg att få gjort och snart är det helg igen. Helt ofattbart.
Krisprolls
Åsa la upp dem här på sin blogg så jag var också tvungen att visa er... Fransk Tv-raklam för svenska skorpor.
Du är väldigt muskolös! Tack, men du är i vägen just nu!
Jag studsade upp ur sängen när klockan ringde i morse. Tänkte att det där FERVEX måste ha varit en ordentlig dunderkur. Piggheten höll i sig hela morgonen och jag bestämde mig för att träna på kvällen.
Skolan var bra som vanligt, jag och Sara fick en skratt-attack under franskan. Nu för tiden slutar vi 16.30 på Tisdagar istället för 17.00 så det kändes riktigt lyxigt.
Åkte direkt till gymmet för att köra styrka, visste inte om jag vågade göra något pulshöjande så hoppade över alla konditions-maskiner och fokuserade helt och hållet på att träna stenhårt med skiv-stången istället.
Det gick bra, jag pumpade på trotts att jag kände att pulsen stack iväg lite grann. Mitt i allt så ser jag hur folk har vänt blickarna mot mig och två killar står bara helt och kollar på vad jag gör. Jag känner mig riktigt obekväm och ännu värre blir det när dem kommer fram till mig.
"Faire attention" Sa den ena
Jag sa att jag inte pratade franska, som vanligt när jag inte känner mig speciellt pratsugen.
Dem frågade om jag kunde lite franska och då svarade jag ja. Dem frågade sen om jag höll på med någon annan sport för att mina muskler var väldigt stora och jag körde väldigt tungt.
Så jag svarade på deras frågor "Jag är från Sverige och är här för att träna judo."
Dem två männen som är runt 40 år och jättepumpade och alltid är där när jag är där såg imponerade ut. Jag slingrade mig ur samtalet genom att byta övning. Sedan promenerade jag hem.
Nu känner jag mig extremt trött. All piggheten har bara vridits ur mig som en blöt disktrasa.
Tur att jag har sovmorgon till 7 imorgon då!
Nu vill jag bara känna mig helt 100% frisk som en nötkärna och köra fullt ös igen och känna energin inom mig. Imorgon ska jag köra judo, ska börja med tekniken och sen känna om jag är pigg nog att köra kamp-träning, annars får det vara en dag till. Hellre vila och bli helt återställd en halvkrasslig hela tiden.
Kvalitet före kvantitet!
På bättringsväg, eller?
"When I get sick I stop being sick and be awesome instead!"
- Barney
Så här har jag känt idag. När jag gick upp klockan 05.45 i morse undrade jag hur fan jag skulle ta mig igenom dagen. Men bestämde mig för att se positivt i ALLT idag!
Så jag tog mig till skolan, skrev anteckningar och lyssnade precis som en vanlig dag, även om det var lidsamt. Innan lunch pratade jag med en av lärarna som har bott här längst och förhörde mig om vad jag skulle köpa på apoteket och sedan följde Sara och Lisa mig dit för att handla strepsils och något som heter FERVEX som man tar tre gånger om dagen i åtta dagar och enligt Sara blev hon frisk på två dagar.
Jag är egentligen väldigt emot läkemedel och tar inte ens ipren/alvedon om jag inte absolut måste men när jag mår så här pass dåligt så känner jag att jag inte vill dra ut på smärtan och tillfriskna på det "gammal-modiga viset".
Även om jag har känt 0-aptit idag så har jag tryckt i mig mat, frukt och vitaminer. Var även så mogen att jag ställde in kvällens judoträning och smsade min tränare och sa att jag var sjuk.
Ingen större bedrift tänker säkert många nu, det är klart man inte ska träna när man är sjuk. Men dem som verkligen känner mig vet om att jag ALDRIG hoppar över en träning eller en tävling.
Nu på eftermiddagen har jag mått betydligt bättre! När jag var hemma 17.30 sken fortfarande solen och det var ljust ute. Riktigt härligt.
Sedan lekte jag med mina värdbröder och snart blir det mat och sen måste jag plugga en hel del.
Imorgon tar jag nya tag och håller tummarna för styrke-träning i alla fall! Men inte om jag inte känner mig mycket bättre.
Jag behövde skratta lite
Har verkligen legat i sängen HEEELA dagen. Så nu börjar jag känna mig lite piggare och har ju hört att ett gott skratt förlänger livet. Då fick jag idéen att mitt botemedel ska bli just att skratta och jag tänkte dela med mig lite:
Så sitt nu inte hemma och ha ångest över att det är Söndag, tvärt om, nya tag och nya äventyr.
Jag hoppas att ni märker min entusiasm och detta är ett spår jag kommer fortsätta köra på, inga sura miner längre!
Ca va? Comme ci, comme ca... Je sens malade.
Som jag befarade igår så mår jag allt annat än bra idag. Jag tvingade mig ändå ut för att ta en promenad här i kvarteren tillsammans med Sofia, den nya tjejen här i mitt område som också går på svenska skolan nu.
Nu när jag är hemma igen har jag inte fått något vettigt gjort, aptiten är borta och jag öppnade istället en chokladask som jag inte ätit. Det känns inte bra att äta choklad, jag borde få i mig vitaminer för att orka. Så därför sitter jag nu och tuggar på en morot.
Laddar ner några filmer och har bäddat ner mig i sängen. Hoppas innerligt att jag mår bättre imorgon, oavsett vad så kommer jag att gå till skolan. Jag har inte råd att missa en Måndag som är min mest fullspäckade skoldag. Dessutom så vill jag inte missa träningen imorgon.
Nu när jag äntligen har kommit igång ordentligt och stenhårt så vill man inte bli sjuk. Men det är förmodligen därför jag har blivit det. Jag har förmodligen chockat kroppen och nu vill den vila. Men det finns ingen anledning att stressa upp sig för det. Har fortfarande gott om tid fram till SM och dessutom så det allra viktigast för mig att träna med kvalitet istället för kvantitet. Därför har jag bestämt mig för att hoppa över dagens löp-pass och vila och avsätta en halvtimme till meditation istället.
En idrottskvinna behöver också träna mentalt, se målbilder och känna sig avstressad. Så nu ska jag bara fokusera på att vila och se film, sen förhoppningsvis känner jag mig lite piggare och kan ta tag i lite skol-arbeten.
Känns faktiskt inte så farligt att inte vara hemma trotts att jag är sjuk. Även om det hade varit 10 ggr enklare att bara kunna gå runt och gnälla, känna sig eländig och tycka synd om sig själv så ska jag istället fokusera 100 procent på att bli frisk igen.
Därför så fortsätter jag gnaga på min morot.
Sushi night
Du var man hemma efter en jättemysig kväll. Känns så bra att ha så fina vänner här, vi peppar verkligen varandra, skrattar och har roligt tillsammans. Med andra ord så har min hemlängtan försvunnit, i alla fall för nuet.
Vi möttes vid métrostation Courcelles som ligger precis vid svenska kyrkan. Nicoline hade blivit tipsad av sin värdmamma på en bra sushi-restaurang men hon visste inte exakt var den låg. Efter en stunds letande i regnet och frågat efter "Sushi West" så åt vi på en annan sushirestaurang.
Sushirestauranger är lika vanliga i Paris som kebabställena i Malmö så det var inga svårigheter att hitta något annat ställe.
När vi ätit bestämde vi oss för att gå vidare, helt spontant hoppade vi på en random buss (läs; sprang till första bästa bussen) Som visade sig åka till Triumf-bågen, där hoppade vi av och gick längs champs elesées för att sedan sätta oss på en nyöppnad mc Donalds och drack kaffe och åt glass.
Där blev vi sittande väldigt länge och efter velande bestämde vi oss för att åka hemåt igen.
Som sagt, en jättetrevlig kväll!
Dessvärre så känner jag mig inte helt okej, det började idag efter träningen att klia i halsen och jag började hosta. Nu har jag ont i halsen och hosta och känner mig lite febrig. När jag tänker efter så natten mellan Torsdag och Fredag kände jag mig också jättefebrig och jag vaknade en gång i timmen och kände mig alldeles varm i ansiktet, när jag sedan såg mig själv i spegeln på morgonen var jag helt röd i ansiktet. Men jag trodde det hängde ihop med den allergichock jag fått. Brukar jag vara så kroppen reagerar när den får cortison och jobbar för att få bort bakterier. Så jag vet inte om det hänger ihop.
I vilket fall som helst, jag är inte helt 100 så ska vila massor imorgon för att få nya krafter till den nya veckan.
Jag ser fram emot den! Många nya planer har smidigts under kvällen et moi je suis trés content!
Jättefina tjejer! Nicoline, Sofie, Karoline och Sara!
När vi tog denna bilden stod alla som jobbade på restaurangen och skrattade åt oss och vi kände oss jättedumma.
Yuuum! Har ätit sushi 3 gånger på en månad. Känner att det är min favorit just nu. Det är ju nyttigt också, så kan ju äta hur mycket som helst nästan!
Karolin och Sara. Nicoline berättade att i Kina så höll överklassen pinnarna högt upp på "skaftet" och de som hade det lite sämre ställt höll långt ner på pinnarna.
Sara är för söt, hon får alltid mig att skratta. Det regnade ju så förskräckligt och hon hade varken luva, paraply eller halsduk. Så hon lånade Sofies pälsmössa, problemet var bara att hon hade håret uppsatt och kunde inte trycka ner mössan ordentligt, så hon fick låna Sofies sjal istället (som hon har runt halsen på bilden)
3 saker i Paris som ger mig ångest
... När man har varit "inte vid datorn" och ser att någon i familjen skrivit till en och man inte har varit där och känner deras besvikelse.
... När man har hemlängtan när man har längtat så mycket över att få komma bort och att ens föräldrar faktiskt har betalat för att man ska vara här.
... När det känns som att man inte tar vara på sin tid här.
(Måste säga att jag inte har ångest när jag skriver nu)
Lördag eftermiddag
Jag sov till 10 idag! Det är nog det längsta jag har sovit här i värdfamiljen, men dem verkade inte bry sig. Första gången jag äter frukost efter dem och inte innan.
Tog powerwalk till gymmet, 30 min i crosstrainern, 30 min på cyckel och sedan tung styrketräning sedan var det bara för mig att traska hemmåt igen. Allt tillsammans tog nästan 3 timmar.
Och om vi säger så här; så var jag redan slut i kroppen i morse efter gårdagens hårda styrkepass & intervaller. Då kan ni föreställa er hur jag känner mig nu. Vill inte röra mig alls, krypa ner i sängen med en bok ungefär.
Ikväll blir det sushi med tjejerna, saken är den, jag fattar inte hur jag ska orka ta mig dit. Jag är så trött överallt. Det känns egentligen skitgrymt! Så ska inte klaga egentligen, men det är nu man bara vill ha allt serverat på silverfat.
Men det är så här jag vill ha det, stenhård träning kommer att ge resultat. Bara att bita ihop, för det är dem resultaten jag vill ha. Man kan inte träna utan att inte bli trött, då har man inte tränat ordentligt.
BonBon
Klockan ringde 7 imorse och det var dags för mig att äta min protein-havregryns-gröt, gick sedan tillbaka till sängen och mös lite, kollade på en film jag började se igår som jag inte orkade se klart. Efter att gröten gosat till sig i magen var det dags för intervallpass.
Inte kul när det är mörkt ute, men det fick gå ändå och jag var tillbaka utmattad efter 45 minuter. Mina ben var sega som kola idag.
Gjorde mig i ordning, pratade med Frida en sista gång innan hon åker till Norrköping på skype och hann även med att säga hej till pappa innan jag begav mig till skolan.
Lyssnade på kemiredovisningar och sedan åt vi äcklig lunch. 13.10 hade vi stormöte alla eleverna tillsammans om vad som kommer hända och har hänt.
Hade håltimme och satt i biblioteket och snackade tjejsnack med Johanna och Nicoline och sedan började svenskan som var halvdryg.
När vi slutat så åkte jag, Sara, Nicoline och Lisa till La Défense, Nicoline hade nämligen sett en godis affär där och Sara och hon handlade ca 2hg godis för 50spänn. Åkte hem och hämtade träningskläder och sedan tog jag en powerwalk till gymmet, körde stenhårt i 45 minuter och tog sedan en powerwalk hem igen.
Kommer hem precis lagom i tid till middagen och vi åt ostfondue.
Är alltså väldigt nöjd med Fredagen i helhet då jag har hunnit med: Träning, skola, socialt liv och Värdfamiljen. Nu är det dags för avslappning i min sköna säng framför en film, eller två.
Imorgon är det träning igen som gäller, ska tvätta och plugga och på kvällen ska jag och tjejerna ut och käka sushi. Muuums!
Innan "stormötet"
Sara och Nicoline i godisaffären.
efter träning
Jag lovade mer uppdatering, så här kommer den.
Träningen gick idag. Även om jag var trött och kass så gick jag där ifrån med ett leende på läpparna, jag hade klarat det. Jag visste ju att jag skulle göra det hela tiden men när det väl var gjort så gick självförtroendet åter upp en smula. Träningen var i 2timmar och 35minuter och min kropp är riktigt mör nu. Drack en proteindrink och åt lite makaroner med köttfärsås och har nu lagt mig i sängen nyduschad.
Imorgonbitti väntar intervall-träning, sedan skola, sedan ska jag nog promenera med den nya tjejen här i Malakoff som jag är fadder för och på kvällen väntar styrketräning.
Yes, träningen är i fullgång nu inför SM. Det som inte dödar det härdar. Jag vet att jag kommer bli helt utpumpad ganska så snart. Men efteråt väntar en fin belöning!
En ledig dag.
Idag ringde väckarklockan kl 6. När jag ser på telefonen har jag två sms. I det ena står det att min enda lektion är inställda och det andra är privat för bloggen (hihi) Glad blir jag i alla fall att jag inte behöver gå till skolan, men jag känner mig pigg och går ändå upp och gör havregrynsgröt.
Sedan gick jag tillbaka till sängen, men kunde inte sova så startade datorn och kollade några bloggar, sen blev jag så trött att jag somnade och sov till nio.
Läste ut en bok och klev ur sängen 10 och berättade för mina värdföräldrar att jag inte har några lektioner.
Har pluggat lite idag, skrivit på några arbeten. Vid 12 tiden gick jag ut på en power-walk. Gick på ställen där jag aldrig tidigare varit och upptäckte en utmärkt liten park för intervall-löpning som jag tänker ta mig an imorgon. Kom hem vid 13 igen och då var det dags för lunch. Åt en skitgod sallad på äpple, ost, nötter och isbergs-sallad + vinäger.
Nu håller jag på och skriver ut lite planering till min värdfamilj, träning och tävlingar osv. Och ska fortsätta med skolarbetena. Klockan 17 har jag judoträning.
Jag är lite nojig och nervös inför den. Vet inte varför, så måste peppa upp mig själv med lite pepptalk, musik och jag tror jag ska köra lite avslappning också. Måste komma i balans!
Skriver förmodligen mer ikväll om årets första judoträning i Paris.
Utkast: Jan. 5, 2011
Dagen i helhet har varit bra. Jag var tidig till skolan och satt och läste och sedan började vi. Jag och Sara satt mest och flummade och önskade att lektionen skulle vara över.
Jag blir bara arg och besviken på mig själv för att jag känner så här. Vill kunna njuta av min vistelse här och det gör jag när jag är med mina vänner. Men jag kan inte vara med dem hela tiden.
Trött ligger jag nu i sängen och konstaterar för mig själv att det blev en ganska bra dag ändå.
När den väl var det stannade vi kvar och hjälpte till att ställa tillbaka alla stolar och bord, sedan hjälpte vi micke med maten i köket och sedan åt vi.
Eftersom vi fortfarande hade tid att döda kom jag med det utmärkta förslaget att vi skulle gå till Neuilly. Efter att ha gått fel och gått in i en affär så var vi framme en timme senare.
Där hade vi en mattelektion som kändes totalt onödig och som gick jättefort. Därefter hade jag följe en bit med Christopher till métron. Hoppade av en station tidigare för att gå och handla lite på MONOPRIX.
Kommer hem, förbereder en maskin tvätt och sitter nu och har vällande ångest inombords. Jag känner mig så sällskapssjuk, men jag vill inte vara med värdfamiljen för det blir inget annat en småprat med dem och det är inte det jag är i behov utav.
Jag blir bara arg och besviken på mig själv för att jag känner så här. Vill kunna njuta av min vistelse här och det gör jag när jag är med mina vänner. Men jag kan inte vara med dem hela tiden.
Jag hoppas verkligen att detta går över snart, att det dräller in saker att göra så att jag knappt får andrum eller något. Just nu sitter jag bara här och är grymt rastlös, stänger in mig i mig själv och grubblar, grubblar, grubblar.
Dumma mig.
Update:
Precis när det här meddelandet skrevs så frågade mina värdbrödrar mig om jag ville leka med dem. Bedårande som dem är kunde jag inte tacka nej, inte ens när dem ville se på Star wars som är en av världens mest överskattade filmer. När jag slumrat till ett antal gånger och filmen var slut efter 2,5 timme så frågade jag om det var långt tills det var mat. Insåg att jag inte skulle hinna springa innan middagen. Så pojkarna släpade upp mig på deras rum och vi byggde med kapplastavar tills det var dags att äta. Fick biff med haricot verts, riktigt gott.
Sedan begav jag mig ut i ösregnet för att springa i en timme. När jag var hemma igen var jag genomblöt och min värdmamma sa till mig att ta en varmdusch direkt så att jag inte skulle bli sjuk. Jag löd henne och när jag stod i duschen så upptäckte jag märkliga eksem, som bubblade upp när jag rörde dem och även små blåsor hade dykt upp på magen. Glad över att jag upptäckt en allergi-chock i tid tog jag en dos med kortisontabletter som jag har fått för dessa eksem. Så kommer inte bli värre nu.
Trött ligger jag nu i sängen och konstaterar för mig själv att det blev en ganska bra dag ändå.
Första skoldagen
Denna morgon känns otroligt ensam. Ensam. Ensam. Ensam.
Jag ska sluta deppa, ta mig i kragen och gå till métron för första dagen i skolan. Som tur är så finns det människor där, människor som jag tycker om. Människor som kan klassas som min Franska familj lite grann.
Tänker på Frida som ligger på sitt rum och sover, pappa som kör till jobbet och mamma som förmodligen precis klev ur duschen eller blåser håret med huvudet upp och ner.
Själv, så är jag bara Ensam med stort E.
Tillbaka i det gula rummet
Allting är precis som vanligt i Paris. Jag blev upphämtad av min värdpappa på flygplatsen, vilket var extremt lyxigt! Han skrattade och sa "bienvenue à Paris" (Välkommen till Paris) när vi kom ut och såg trafik-kaoset utanför, men bad boy som han är så körde han en yttersväng och förbi hela taxi-kön. (Dessutom hade han parkerat på en securias-parkeringsplats och han sa att han var orolig för poliser) Blev lite glad för hans uppoffring för mig.
Vi småpratade lite grann och när vi var hemma blev det lite mer småprat med min värdmamma och jag övergav julklappar till dem.
De berättade att dem hade köpt nytt täcke till mig eftersom kattaskrället pissat på mitt gamla.
Pojkarna ligger redan och sover så jag får träffa dem efter skolan imorgon.
Skola imorgon, upp klockan 6. Känns inte helt bra, med tanke på att jag gick och la mig 02.00 igår och när väckarklockan ringde 9.30 imorse kändes det som ett helvette att ta sig upp. Ska bara upp 3,5h tidigare imorgon.
Sitter på skype med Frida och hon räknar matte och svär över talen... väldigt kul att höra. Känns nästan skönt att man inte är där, haha. Nej men det här ska gå bra, det känner jag på mig. Konstigt nog nu när jag är tillbaka i Paris känns det som att jag aldrig har varit borta. Får titta på bilder från detta underbara lov och påminna mig själv om att det faktiskt har hänt.
Min underbara syster är den människan jag har svårast att leva utan. Tacka gudarna för dagens kommunikation säger jag bara!
Sista natten i Sverige
Idag har jag....
... Tittat på Trolltider med Frida
... Lunchat på två kockar med pappa
... Hämtat mitt nya pass där det står Wiberg
... Varit på banken
... Handlat kanske världens snyggaste byxor
... Lagat min favoritsoppa tillsammans med pappa och Frida
... Tränat årets första judo-pass!
... Varit ute på promenad med Natha
Imorgon måste jag ta avsked av massa människor... Packa måste jag också göra. Det känns inte så kul. Så jag och Frida sitter uppe och kollar på mer Trolltider. Såhär 01:30. Men det är också en tid på dygnet. Kanske en trolltid.
Film hos mig, om man tar med godis så får man kanske komma.
Idag nådde jag ett av årets stora mål... helt otroligt, bara sådär två dagar in på det nya året!
Jag klarade nämligen 50kg i bänkpress! det är lite mindre än min egen kroppsvikt. Därför sattes nya mål upp: min kroppsvikt till SM (om 7 veckor) 52 kg alltså.
Har återhämtat mig från nyår. Jag och Frida tog en promenad hem till mamma och spenderade eftermiddagen där, sedan gick vi hem igen och då åkte vi tillsammans med pappa ner till judon för styrketräning.
När vi kom hem åt vi världens godaste spenat-lasange (Vi var 4st som åt upp en hel form) och pratade.
Nu strax så kommer det lite folk och vi ska se film här hemma hos mig. Blir mys, går runt här i mina pyamasbyxor och skidstrumpor. Njuter.
Landet inte så långt bort som också är mitt hem
Jag har inte skrivit på ett tag och det är inte för att jag inte har haft något att göra eller skriva om, utan jag har helt enkelt inte haft ro att sitta ner och skriva.
Men ni sitter jag här vid frukostbordet med Frida och sippar på mitt té medan Frida läser om svininfluensan i tidningen.
Idag känns det annorlunda än alla andra dagar i Sverige. Idag har jag grym ångest över att jag åker hem till Paris om 2 dagar. Det har varit riktigt skönt att vara hemma och jag känner att jag har lyckats med mitt mål att vila upp mig och träffa dem jag älskar. Det ska bli kul att åka tillbaka till Paris också, det är inte det. Men som jag tidigare har nämnt så vill jag ha hela kakan. Jag känner mig otillräcklig för att jag inte kan vara på båda ställena samtidigt men jag måste acceptera att ingen kan det och ingen kan begära det. Det är lite mer än 5 månader kvar i Paris och det ska bli dem bästa 5 månaderna i mitt liv. Sedan kan jag åka hem och stanna hemma hur länge jag vill. Så egentligen så har jag hela kakan, jag njuter bara inte tillräckligt av den.
Nästa gång jag ser Sverige är om ca 7 veckor, då är det SM och jag ska vara i mitt livs form, det blir stenhår judo 5 dagar i veckan nu + löpning och styrka. Motivationen är tillbaka.
Efter SM stannar jag i Sverige under lovet och sedan åker jag direkt till Estland med landslaget i en vecka för att tävla och träna.
Men jag har bestämt mig för att inte räkna ner. Det finns ingen anledning att göra det, dagarna går inte snabbare ändå.
Nu har jag delat med mig lite av mina tankar och ska fylla en ny kopp té och bara njuta av hemma-friden.
