Gårdagen slutade ganska hemskt.

Som varje Onsdag var jag ute och sprang innan judoträningen. På judon gick det skit, jag hade jätte ont i smalbenet och det hjälpte inte att jag körde med den skyldiga till min smärta i sista bytet. Hon sparkade självklart på samma ställe och för första gången på 6 månader i Paris så kom det ut ljud av smärta från min mun. Jag sa "Ahhhhh" typ och störtade mot golvet. Alexandra som tjejen heter förstod ingenting, hon bad om ursäkt och frågade om jag vill fortsätta. Tro fan att jag vill fortsätta tänkte jag och sa att det var okej.

Efter att ha genomlidit träningen och fällt några tårar så kändes ingenting bra.

Det blev inte bättre av att det finns en jobbig kille också som redan i början av träningen var på mig och nu efter träningen bad mig och "lé" och när jag inte gjorde detta så tittade folk konstigt på mig.

Kunde dem bara inte förstå att dem skulle låta mig vara. Dem förvärrade allting.

På vägen hem i bilen frågade min tränare mig vad det var som var på tok, jag skyllde på att jag var trött. Dum som jag var och inte fick ur mig att jag faktiskt hade djävligt ont. Att jag var trött var i och för sig ingen lögn.

Idag har ätit en massa mat för att orka, varit i La défanse och filmat det sista inför vår FFK-film och jag måste säga att det blev jättebra. Känns skönt att ha det gjort. Nu så har jag några lugna timmar framför mig som jag verkligen ska ta vara på. Ska börja skriva på mitt svenska-reportage, se film och läsa lite innan träningen.

Förresten så var jag och handlade benskydd idag. Så träningen idag SKA gå bra igen.