BRA TRÄNING !
Jag är i exstas. Jag var inte glad igår när jag fick reda på att judoträningen ikväll var inställd. FAN också. Skitirriterad var jag. Vad skulle jag nu ersätta judoträningen med? Jag bestämde mig för att jag skulle göra något som jag inte brukar göra. Men vad?
Så sen beslöt jag mig för att gå på något av gymmets-grupp-träningar. Sagt och gjort, jag tog mig till gymmet och tydligen hade dem gjort om schemat lite så jag kom en kvart för tidigt. Vad gör jag nu? Jag kan inte stå på gymmet i en kvart och göra ingenting. Så jag satte mig på en cyckel och trampade på tills det var dags för ett aerobics-pass. Gud, min kordination är inte dålig. Men mitt minne är. Jag stod och gjorde bort mig ganska totalt och önskade att passet skulle ta slut någon gång. Värst av allt så såg jag att instruktören tittade på mig hela tiden. Jag ville gräva ner mig och dö. Ungefär. Men efter 50 minuter var det över, dags för nästa pass. Bodypump. Det var första gången jag provade detta och det var AWSOME en timme, tung träning utan vila. Jag är så trött nu så att kroppen skakar. Belåten och hungrig tog jag métron hem. Endorfinet i kroppen går loss och jag kommer verkligen gå på fler Bodypump pass, det var verkligen min kopp av té!
Dock så är jag inte lika peppad inför morgondagen, för jag vet vad som står på schemat. 1mils löpning och cirkelträning. Ihhhh. Opepp.
Världsmästerskapen
Ligger i skrivande stund på magen i min säng helt i chock! Min klubbkompis (i Frankrike) blev precis tvåa i VM. Det är helt otroligt stort! Det går inte att förstå hur stort det faktiskt är. Vem förlorade hon över i finalen? En annan fransyska! OCH tjejen som jag har pratat om som var mindre snäll mot mig första träningen kom igår trea och hon vann brons-matchen mot ännu en fransk tjej. I min egna viktklass blev Frankrike trea... medalj regn. För Sverige? Ingenting.
Man kan inte säga annat än att jag får bra träning här. Alla dessa medaljister tränar jag med. Jag är grymt imponerad. Mål-lös. WOW!
Bästa träningen so far!
Antal ggr jag blev kastad idag på randorin (match-träning/kamp): 2 ggr
Anat ggr jag kastade på randorin: 3 ggr
Jag är överlycklig, träningen gick verkligen kanon idag. Jag blev kastad endast två gånger och dessa gångerna tycker jag är helt överkomliga då jag körde mot en tjej från Portugal som var med på OS i Peking -08. Jag menar, hade hon inte kastat mig så hade det varit riktigt fel på henne.
Något inte så glädjande besked dock är att jag har skitont i mitt vänsta knä. Det är inte alls bra. Det började med känningar förra veckan. Igår gjorde det mer ont och smärtan höll sig kvar längre. Idag på tekniken så sabbade jag nog det helt. Det "klickar" nu när jag böjer det och det gör verkligen skitont. Jag hoppas verkligen smärtan går ner till imorgon, annars får jag väll vila och se. Frågan är om det hjälper när jag hade ont igår och det var min vilodag. Snälla gud, låt inte detta vara något allvarligt. Det går ju så bra nu.
Med andra ord så blev min prestation på träningen ännu bättre. När man tänker att jag har sovit 4,5 timme inatt + så ont i knäet att jag knappt kan stå ordentligt nu.
Nej, nu är det dags att offra sig för duschen.
J'ai mal partout!
Hittills denna veckan så har judoträningen flytit på och gått riktigt bra. Jag har känt mig riktigt nöjd efter träningarna och gått hem med ett léende på läpparna. Idag däremot gick det inte alls som jag ville. Jag tror att min PMS har en hand i spelet (är det så man säger?) Det var fel på alla mina motståndare (enligt mig) och var det inte dem det var fel på så var det något annat, deras tränare som stod och skrek på dem brevid, att det var mycket folk på mattan eller något annat. Det stora felet i det hela var egentligen jag och min attityd på träningen.
Det värsta med judo är att man inte kan göra en loj träning. Är du inte fokuserad på rätt sak, slappnar du av eller inte orkar så blir du kastad och då är folk inte ödmjuka. Kast är ett kast. Och blir man kastad så sjunker ens självförtroende ännu längre ner och så hamnar man i en ond cirkel. Det är ett helvette och det är inget man kommer över under en träning. En dålig träning är en dålig träning. That's it.
Nu ska jag se vad jag får för mat, sen ska jag bara chilla (igen) och imorgon tar jag tag i träningen igen och har konditionsträning på morgonen. Sen är det fan ta mig helg igen. Hur underbart?
Judovärlden blir aldrig för stor för oss
Ryssland, Holland, Frankrike, Storbrittanien, Japan, Brasillien.... alla bra judoländerna.
mjölksyra i fingrarna av minsta lilla ansträgning.
Ska bli skönt att komma hem och få stanna hemma några helger nu. Det tar hårt på en att vara borta mycket och hålla igång skolan och allt annat också. Men det går som sagt bra.
Just nu sitter Mia och Anna och asflabbar åt mig för när vi stog i mat-kön idag så luktade det spaghetti och köttfärssås (vilket det var) och jag utropade ITALIANO, ITALIANO.... självklart så stog Italienskalandslaget precis bakom oss och dem glodde ögonen ur sig. . . Det blir mycket roligare när man är så trötta som vi. Vi flabbar åt allt just nu.
Strasbourg i övrigt är muligt och riktigt höstigt. Det känns lite mysigt på något vis. Det är redan Oktober. Herregud. Det var Augusti när jag åkte hemifrån och nu är det Oktober. Det känns orealistiskt. V40 nästa vecka, 4 veckor till höstlovet med andra ord. Vi har ju precis börjat skolan känns det som. Aja, det är bra att tiden går fort. Det är väll ett tecken på att jag trivs. Tiden går ju fort när man har roligt.
Nu ska jag powernapa fram till nästa träning. Ikväll kommer det kännas så djävla gött. Då har man bara en träning kvar och den sista träningen är man alltid i en liten extasfylld bubla och man typ svävar på moln. Fan vad skönt.
BTW, Mia tyckte att jag borde nämna hur djävla god mat vi får här (och att kebaben igår var världens-godaste kebab och den innehöll rödkål och moröter... i know, sounds nasty)
Pusspuss
à bientôt
Träningsläger i Strasbourg.
Vi kördes till vandrarhemmet och jag, Mia och Anna delar ett litet rum. Sedan tog vi en liten promenad bort till dojon (judohallen) på vägen tog vi ett mat-stopp på en liten kebabrestaurang. Vi kollade sedan in träningsmattan och tog oss tillbaka till vandrarhemmet för att vila på hotellet. 19.30 började träning nummer 1. Jag var lite nervös men väl på träningen så märkte jag att det inte var så tufft som jag inbillat mig. Jag är i god form och orkar hänga med. Visst är dem duktiga på judon. Men jag är inte underlägsen, men verkligen inte bäst i heller.
Det blev en sen middag i matsalen och sedan tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet för att duscha och sova.
Imorse gick vi upp klockan sju för frukost. Vi tejpade oss och gjorde oss iordning för träningen. Tjejernas träning började 8.30 och höll på i två timmar. När vi tränat klart tog vi det lite lugnt och kollade lite på killarnas träning och sedan åt vi lunch. Panerad fisk med qinoua och grönsaker och chokladpudding till efterrätt. Inte helt fel.
Nu har jag och Mia delat på ett Wi-fi-pass som håller i tre dagar. Så har tillgång till internet hela helgen. Asnice. Nu tar vi en powernap och nästa träning är mellan klockan tre och fem. Sedan är vi lediga hela kvällen. Skönt.
Känner mig ändå pigg för att ha tränat 2 pass. Men tröttheten kommer väll inte föränn imorgon kan jag tänka mig.
Ha det bra.
Puss
Linnea
En resa som inte har en destination.
Vet inte om jag kommer ha något internet dessa fyra dagar. Så om det inte blir någon uppdatering så vet ni varför.
Au revoir.
Xxx.
Trött
Träningen gick inte riktigt bra idag. Jag hade ingen motivation när jag gick dit och det var tungt att träna. Inte föräns vi körde stående kamp så lossnade det lite och jag lyckades köra ett antal bra byten. Bland annat med några tjejer från Algeriets landslag som är här på besök. Jag uppfattade inte att träningen var slut när den väl var det och när jag gick för att fylla på vattenflaskan så ställde alla upp för att hälsa. Det var i alla fall possitivt. Efter träningen pratade jag lite med min tränare och fick lite feedback. Fick också berättat att jag ska till strasbourg i veckan.
Har förresten bokat biljetterna dit nu också. Så nu så är det bestämt. Jag har en liten svag oro om att jag kommer bli sönderbankad, flådd och uppäten i helgen. Därför passar jag på att vila imorgon. Måste dessutom göra en del skolarbeten så passar på.
Nu ska jag se på idol medan jag väntar på att min tvätt ska bli klar så jag kan lägga den i torktumlaren. Suck...
Puss
Jag vill men jag vill inte och det känns så himla jobbigt.
Det värsta är att när jag åkte från Paris kände jag att det var lite sorgligt på något vis. Men nu när jag har 2 av dem viktigaste och mest älskade personerna i mitt liv i min närhet så blir det djävligt jobbigt att ännu en gång säga hejdå.
Min syster ser jag om 6 veckor igen i Finland, min pappa om 5 veckor i Paris. Det är inte så lång tid och jag vet att redan imorgon kommer det kännas normalt att vara tillbaka igen. Men just nu känns det inte lika kul.
Tävlingen igår måste jag ju också berätta om. Jag hade ganska tur med lottningen och fick den tuffaste motståndet på andra sidan av protokollet - vår enda chans att mötas var i finalen. Första matchen gick jag mot en finska jag mött och vunnit över tidigare. Så blev det nu också. Efter att ha väntat i nästan 1,5 timme på nästa match så gick jag upp mot en Holländska som var väldigt stark. Efter att ha gett henne tre varningar lyckades jag få in ett halslås i slutminuten. Det var dags för final mot finskan Anni Ikkälä som just nu ligger 12a på europarankingen. Det blev en äckligt jämn final utan några poäng, matchen gick ut i golden score (motsvarar sudden death i Hockey) men inte heller här gjorde några poäng. Efter 6 minuters matchen avgjorde dommarna i röstning - hantei. Röstningen var ganska självklar till Finskan som vann med 3-0 då hon hade fler attacker som nästan var poäng än vad jag hade.
Efter att ha gått en så pass bra final så känner jag mig nöjd med min prestation. Jag blev i alla fall bästa svenskan i min viktklass och håller därmed min possition nationelt sett.
För klubben gick det bra, min syster lyckades knipa hem 2 silver och David tog guld och Fanny blev trea i -57. Cajsa ska också ha en eloge som drog armbågen ur led men som efter ett besök hos sjukhuset var lika glad för det.
Nu idag ska vi hinna med ett litet träningspass innan jag åker tillbaka till Frankrike. Fick även reda på igår att jag ska åka med 'london-gänget' till Strasbourg nästa vecka på träningsläger. Känner att det kommer att bli riktigt tufft då det är förberedande uppladning inför JR VM - en tävling som jag ligger väldigt långt ifrån i dagens läge. Men det ska bli kul och en bra erfarenhet. Dessutom är det roligt att få vara lite med några svenskar som man verkligen känner (Mia) i några dagar.
Nu ska jag försöka lägga mig en stund till - kan ju faktiskt sova till klockan 8 idag. Hoppas bara att min mage blir lite snällare mot mig.
Puss.
Träning, träning och återigen träning.
Idag är min kropp riktigt trött. Jag åkte till gymmet imorse och sprang mina 45 minuter på löpbandet. Det tog emot idag vill jag säga. I mitt huvud gick tankarna; jag gjorde det här igår, då ska jag klara det idag. Hur ska jag klara av ett judopass om jag inte orkar springa i 13km/h i 45 minuter. Kom igen, kom igen.
Det kan vara tufft att driva sig själv ibland. Inte ha en tränare som står vid sidan av och skriker på en. Jag är ganska imponerad över mig själv att jag klarat dessa två tuffa träningsveckorna så pass bra som jag har gjort. Min mentalitet har varit bättre än vad jag trodde och min självdisciplin har överrumplat mig, för det är nu när man står här ensam i ett land där man knappt känner någon som den verkligen sätts i press.
Efter löpningen körde jag styrka. Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Det är nämligen så att det bara finns en enda skivstång på hela gymmet och det är den som är i den fria bänkpressen. I mitt program har jag nästan bara övningar med skivstång. Idag tog jag ur skivstången ur bänkpressen och körde på. Precis när jag var färdig kom en av dem anställda fram till mig och sa att man inte fick göra det. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Han sa dock att jag kunde använda skivstångarna som finns i gympasalen och när gympasalen är tom... vilket är väldigt sällan när jag tittar på schemat.
Jag fortsatte med lite bålövningar och mitt i allt ihopa kom mannen som jag pratade med i Onsdags fram till mig. "Karatemannen" kan vi kalla honom.
"Linnea, veux-tu regarder le Karate?" Han visade mig deras karateträning och talade med mig länge om karate (på franska och jag förstod kanske hälften, det ända jag sa var d'accord och ibland när jag förstod kunde jag slänga in en bra kommentar) Sedan frågade han om det var okej att han presenterade mig för gruppen. Okej, sa jag.
"Jag vill presentera Linnea, hon är med i svenska landslaget i -52, men i Judo, inte karate" Kände att jag kanske fick lite väl mycket uppmärksamhet än vad jag kanske är värd. Sedan frågade han mig om jag kanske ville komma en träning och lära ut judo och kanske visa några knep. Jag försökte förklara att Karate och Judo är väldigt olika men då sa han bara "inte så olika som du tror". Han är i vilket fall som helst jätte trevlig och jag kom på att jag kunde prata med honom om skivstången, men han gick och jag kunde inte hitta honom igen.
Jag gick och duschade och satt en stund i bastun. När jag kom ut från omklädningsrummet så mötte jag en av karate-tränarna. Han frågade mig om jag kom nästa träning. "Kanske" svarade jag honom för att vara lite trevlig. "Parfois 'peut-être'?, tu est bienvenue!" Jag förklarade att jag tränade judo på en ganska hög nivå och sedan bad jag om ursäkt för min dåliga franska och sa att jag var Svensk. Han svarade mig med att jag pratade väldigt bra och att det var självklart att jag skulle komma till deras träning.
Min kropp är ganska trött nu så kommer köra ett lugnare träningspass imorgon. Ska nog gå på ett av gymmets olika kurser och avsluta med en halvtimmes stretching.
Ikväll ska jag träffa dem andra vid Sacre-coeur, vi ska nämligen ha en fransk picknick.
"Vin, ost och baguette, ta med det du vill ha." Så nu ska jag göra mig iordning och gå och handla
Härligt träningspass
Vi har riktigt härligt väder idag och jag kunde springa i bara short och linne. Sprang i 30 minuter och sedan hade jag lite styrketräning i parken och sprang några explosiva intervaller. Sedan sprang jag hemmåt igen.
Har segat mig lite nu på förmiddagen och satt igång en maskin tvätt och suttit vid datorn. Nu ska jag börja göra mig iordning och vi ska snart äta lunch.
Sedan tänkte jag ta mig ut på äventyr i det fina vädret och kolla in om det finns några bra gym i närheten. Har funderat på om jag inte ska köpa lite gym-equipment istället, det är nästan billigare. Problemet är bara att jag behöver någonstans att springa i vinter. Visst har jag överlevt många vintrar och kunnat springa ändå, men inte om det blir likadant denna vintern som förra. Då är det bäst med löpband.
Så vi får väll se om man kan hitta något för ett överkomligt pris och ett ställe med friavikter + löpband. Låter inte så svårt om man tänker på Sverige. Men i Frankrike känns det som en omöjlighet. Men man måste ge det ett försök.
Ikväll ska jag nog hänga på dem andra och ut och äta. Vi får se. Min värdfamilj ska ha gäster. Så avaktar lite med att bestämma mig helt.
à Bientôt.
Bisoux
Judon i Frankrike
Mamma, Mormor och morfar. Jag vill inte skrämmas nu. Men på den här gatan ligger min judoklubb. Området heter Belleville och är ett av dem mest kriminella i Paris. Men efter träningen så kör vår tränare hem oss allihopa och ser till så att vi kommer säkert hem. Oturligt nog så hade det hänt en olycka på Phereferique igår så det tog oss 1 timme och köra hem. Men, som min tränare sa, vi kom i alla fall hem säkert.
Man har svårt att tro att om man fortsätter ner på samma gata kommer man till den här fina idrottsanläggningen. Med simhall, gym och kampsport-&dans-lokaler.
Ikväll efter träningen såg min dräkt ut så här. En tjej jag körde med hade ett sår på fingret. Min dräkt var riktigt nice efter det. Hon bad tusen gånger om ursäkt, varannan gång på franska, varannan på engelska. Haha, jag bara skrattade åt henne och sa att det var okej... "Vi tränar judo" sa jag bara.
Baksidan lika fin.
Idag kom jag i perfekt tid till träningen, jag var där 17.35 träningen började 17.45, jag tar i lugn och ro upp judodräkten ur väskan och finner att jag har glömt mitt bälte hemma. H*ra sa jag. Tur att ingen förstod. Nu vet jag i alla fall att om man kutar hem och hämtar något och kutar tillbaka till judoinstitutet så tar det mig 8 minuter. Fick en ordentlig pulshöjare med andra ord. Men jag han i tid tillbaka och det var det viktigaste.
Detta passet fick jag dessutom fatt i en "riktig" fransyska. Hon visade inte någon respekt, hon var otrevlig och behandlade mig rent ut sagt som skit. När det skulle varit matte (judofolk fattar) eller när jag var på väg upp från mattan så slängde hon sig över mig, kastade mig igen och såg till att jag fick en armbåge, axel eller knä i huvudet. Jag var helt chockad när bytet var över. Jag bestämde mig för att jag ska köra med henne varenda träning från och med nu. Och innan jag kommer hem till Sverige så ska jag kunna ge tillbaka.
Härligt med mål.
Godmorgon
Idag gick jag upp klockan 6 som vanligt för att springa. Idag var det riktigt segt, mina ben är trötta nu. Vill träna judo istället. Har gjort mig iordning och ätit frukost. Borstar tänderna nu (titta pappa jag borstar tänderna i Frankrike) och ska snart gå till metron. Idag har vi fottografering. USCH!
Hörs mer sen i eftermiddag.
Je t'embrasse
När allt inte riktigt går som det ska men ändå bra.
I förrgår var vi vid eiffeltornet och hade picnik. Först åkte vi en båt längs seine och tittade på alla sevärdigheterna där ifrån. Efter picniken var vi på promenad med våran grymt förvirrade mentor som inte kan franska alls och kom till Frankrike samtidigt som oss. Han vet mindre om Frankrike än vad vi gör. Han är från Rumänien men har bott i Sverige i 25 år. Ändå är hans svenska bristfällig.
Nog om det, det är inte vesentligt.
Idag var vi på promenad i Neuilly - kommunen där skolan ligger och som är den kommunen där Sarkozy var borgmästare innan han blev Frankrikes president. Sedan hade vi en lunch, jag åt på ett litet fik med några andra. Sedan hade vi en lektion om studieteknik och fick sedan sluta för dagen.
Imorgon har vi fotografering och sedan har vi "kom-igång-med-din-franska" grej.
Idag skulle jag ju också ha tränat på judo institutet. Men så blev det inte, för träningen började inte alls 7 som jag blev informerad om utan klockan 6. Så jag vart så arg och besviken att jag fällde några tårar. Vill verkligen komma igång med judon nu. Men allting blev bättre när jag sedan pratade med Alexandre som är tränare i den klubben som jag förmodligen kommer att träna i. Fick adressen till deras klubb och bestämde möte på Onsdag. Sedan fick jag annan praktisk information om judo institet och deras träningar. Så allt känns bra nu igen.
Sedan pratade jag med en annan kompis från Paris. Det visade sig att vi bor skitnära varandra, och kanske åker jag med honom en bit utanför Paris imorgon och ska träna judo där. Men är inte säker. Beror på vad värdfamiljen har planerat, det är trotts allt Fredag. Så vi får se.
Min mentorsgrupp vid eiffeltornet.
Fr.v.
Jag (staffanstorp), Lisa (Nynäshamn), William (Örebro), Gad (Falsterbo), Ebba (Uppsala), Erik (Uppsala) och Caroline (Stockholm)
Förresten, vi har 25 grader varmt här och sol.
Bisoux
avec la ceinture noir.
Staffanstorps junior-tjejer tog alla svarta bälten, Fr.v.
Fanny Malmborg, -57kg, Cajsa Simonsen, -78kg, Cornelia Landin, -52kg, Linnea Wiberg (jag), -52kg, Michelle Nilsson, -63 kg.
Gårdagen blev en väldigt lång dag. Vi började med att visa vad vi kunde för dem speciella katadommarna i rörelse. Vi körde matchlik träning men att man tillät sin partner kasta en. Även i ne wasa (nere i mattan, alltså på knä) fick vi visa våra kunskaper i rörelse.
Efter detta fick vi enligt en lista gå upp en och en tillsammans med en uke (partner som blir kastad) och visade våra kator. En kata är en serie av kast som ska utföras på ett visst sätt. Det är väldigt petigt med hur man gör, hur man bugar, sättar tårna/fötterna och händerna. Det är mycket regler och det krävs mycket träning för att lära sig allt utantill. När alla 17 som prövades för gradering var klara med sina kator (detta moment tog några timmar) så började man om från början på listan och det var dags för något som kallas utfrågning. I denna delen av graderingen får domarna fråga ut tori (personen som kastar) om vad som helst innom judo och tori ska kunna svara på detta. Frågorna kan handla om vad olika japanska ord betyder, man kan också få i uppgift att analysera en teknik, berätta skillnader på olika tekniker osv.
Alla 7 Staffanstorpare klarade sig gallant och fick sina svarta bälten efter en dag med mycket väntan och nervositet.
Måste säga att detta verkligen är en målstolpe i ens judokarriär. Att få kasta sin pappa som jag gjorde var också väldigt specielt. Dessutom har jag, Fanny och Cornelia tränat judo tillsammans i 10 år, vi har följt varandra hela vägen från 7 års ålder upp till idag 18, och att vi tog det svarta alla tre samtidigt är faktiskt ganska fantastiskt. Vi fick även göra det i våran egen dojo (judolokal)
På kvällen firade vi allihopa tillsammans på St Marcus Vinkällare i Malmö. Tack för en otroligt bra dag och en trevlig kväll.
