Jag är så irriterad. Jag har kunnat se förbi att jag varit förkyld i 1,5 vecka, jag har kunnat se förbi mitt svullna finger (svullnaden har inte lagt sig efter 1 vecka, borde jag oroa mig?). I vilket fall som helst så har dessa små irriteringmoment inte stört mig någonting, jag har kunnat träna på för fullt ändå.

Men nu har jag fått ett gigantiskt blåmärke på smalbenet och jag kan inte träna ordentligt på grund utav detta. Jag kan inte GÅ ordentligt på grund utav detta. Det är så uppretande. Det värsta är ju att jag har benskydd... hemma, hemma i Sverige! Där gör dem ingen nytta.

Jaja, träningen gick bra fram tills då jag var tvungen att avbryta för att jag hade ont i smalbenet. Det kan jag i alla fall trösta mig med, det är inte jag som är dålig det är mitt ben.

Dessutom så fick jag veta att det inte är någon judoträning imorgon kväll för att det är Franska mästerskapen för ungdomarna i helgen.

På träningen idag så pratade jag även med en tjej från Kanada som tydligen känner folk från Sverige, det var kul i alla fall. Hon har dock jättekonstig judo som jag inte alls gillar.

Nog om judo. Imorgon är det upp i ottan och springa som varje Fredag. En ny Fredagstradition är även att åka till La Défanse och ta en fika med Sara efter svenskan. Vi har sett fram emot detta sedan förra Fredagen, typ.

Idag har jag och Sara filmat, vi håller nämligen på med en film i FFKn så vi passade på att göra det idag. Vi gick först till Triumfbågen från svenska skolan, sedan gick vi upp i triumfbågen (första gången vi gör detta). Jag var förvånad över hur många trappor det var upp dit. Men det var värt det när man väl kom upp. Sedan filmade vi lite där ifrån. Sedan tog vi métron till Louvren där vi också filmade lite. Jag berättade för Sara om vilka känslor jag får när jag går där vid louvren. Det var ju där i Tuileris trädgården som jag och pappa var ute och sprang i Maj förra året.

Då visste jag inte alls vad som väntade mig, min framtid i Paris, hur allt skulle bli. Hur vardagligt Paris skulle bli, att synen av eiffeltornet skulle bli en vana och att man nästan glömmer bort hur fint allting är här nu för tiden. Så idag har jag bara andats in den Parisiska luften och njutit över att jag faktiskt är här och fått tillbaka alla dem där "wow"-känslorna. Det är fint. Allt är fint som snus just nu.

Även om jag har ett blått smalben.