Den här veckan blir bara värre och värre känns det som. Tur att det är Söndag.

Igår passade jag min värdlillasyster, 13 månader gammal. Det gick bra dem första 10 minuterna, sedan började hon skrika... Och hon skrek och grät och jag gjorde verkligen allt för att få tyst på henne.

Mitt i allt i hopa kommer en reperatör som ska laga värmen i huset, då ska jag visa honom var brunnen är och skriva på papper, då ringer telefonen och allt blir bara mer och mer kaosartat. Så där sitter jag med en gråtande bebis i famnen och gråter själv och tänker "fy fan vad glad jag är att jag inte är au pair" och "jag ska aldrig skaffa barn".

I förmiddags var vi i Clignancourt på världens största marknad, det var iskallt och vi hittade ingenting speciellt. Istället handlade vi svingoda crêpes och åkte till svenska kyrkan för att göra skolarbete. Nicoline kom jättesent och vi behövde henne för att göra klart vår film. Vi har i alla fall börjat att klippa ihop delarna nu och jag och Sara ska fixa med det sista imorgon.

Jag kommer hem och får reda på att en gammal arbetskompis har dött inatt. Han stod på tågperrongen och när ett tåg passerade i fullfart så halkade han av undertrycket som bildades och sögs med tåget och dog. Det känns helt sjukt. Han blev 19. Vi var inte nära men vi har ändå arbetat tillsammans. Det är aldrig kul med sådana nyheter. Livet är inte rättvist.

Nu ska jag fortsätta kämpa med skolarbete men tänker avsluta kvällen med något mer lättsamt och se på hip hip.