Att ta farväl innebär också nya möten!
Faktumet att jag nu är hemma för "gott" börjar sjunka in. Livet i Paris känns som en suddig dröm. Minnena slår emot en ibland så starkt att en våg av lyckorus fyller alla mina vener och artärer. Jag vet att jag en dag kommer att åka tillbaka, kanske då i en egen lägenhet belägen i marais eller på montmartre. Då med nya erfarenheter men fortfarande med så mycket att upptäcka. För jag har fått livet att bli ett litet äventyr, med nya ställen att utforska varje dag, överallt.
Innan min resa hade jag begränsat mig själv så otroligt mycket. Det fanns en bild i mitt huvud om hur jag ville vara och leva som var så strikt att det inte fanns några som helst andra möjligheter. Jag gjorde allt för att leva upp till denna målbild. Men att flytta till en ny kultur och en ny familj gjorde att livet inte blev lika självklart längre. Jag har istället hela tiden fått anpassa mig och dagarna har fått gå som dem har gått. Jag har slutat banna mig själv för saker som inte går som jag vill när jag faktiskt inte kan rå för det. En viss mognad är det förmodligen som jag har "uppnått" men jag anser mig långt ifrån färdigblommad.
Istället har min bild mildrat, jag har kanske blivit lite mer "realistisk" eller så har jag bara lärt mig att ta vara på allt jag har istället för att jaga nytt hela tiden. Livet har otroligt mycket att erbjuda och en dag så kommer vi att få smaka på allt på bufféen, det finns ingen anledning att man inte ska njuta på vägen, att inte proppa i sig för mycket av det goda på en gång. I slutändan så kommer vi att lyckas på något höger eller vänster i vilket fall som helst. Carpe diem. Fånga dagen.
Så nu sträcker jag ut min öppna famn för den svenska sommaren som oftast innebär regn och blåst men med några solstunder (oftast de dagarna då man sliter på jobbet). Jag slänger mig gärna upp på cyckeln och låter vinden vina i håret och låta kilometerna rulla bland öppna fält och små cyckelstigar. Svensk sommar är jordgubbar och ljumma, ljusa nätter. Svensk sommar är löpning i skrylle och heta timmar i judohallen där ventilationen har gått på semester. Svensk sommar innebär ledighet blandat med hårt slit och i Agusti hälsar jag hej till Paris igen. Enbart för 5 dagar och inte 10 månader som nu. Men Paris kommer alltid ligga mig väldigt varmt om hjärtat. Paris kommer alltid vara mitt "hem". Paris är mina gator och mina kvarter.
Med dessa ord så tackar jag för min tid i den här bloggen. Ett långt kapitel av mitt liv är nu passerat och dokumenterat. Nu är tiden kommen för att tackla nya motgångar och njuta av nya medgångar.
Tack för allt stöd!
MVH
Linnea "la petite suèdoise" Wiberg.
Fredag - Många hejdån, tårar och en crashad fest!
Dagen D var kommen. Dagen D, som jag så länge försökt föreställa mig. Dagen D, som jag både fruktat och längtat efter.
Jag och Frida piffade upp oss på morgonen. Innan vi åkte mot svenska kyrkan för avslutning så gav jag en liten present till min värdfamilj som pappa skickat med Frida. En glas-skulptur och det blev väldigt glada och vi alla kramades och pussades. Jag kunde inte förstå att jag faktiskt skulle lämna dem.
I kyrkan var det omöjligt att hålla tillbaka tårarna och därmed också vädligt svårt att sjunga. Kören lät ovanligt skakiga på rösterna och det var en lidsam timme. Till min förvåning blev jag tilldelad utmärkelse för extra god intergration och fick diplom (vi var 7 elever som fick detta). Sedan träffades vi alla ute på gården, den enda studenten, Christopher, avfirades och vi blev bjudna på champagne, rosor och betyg.
Sedan tog vi alla avsked av varandra och lovade att hålla kontakten och ses snart igen. Det var väldigt jobbigt och oförståeligt att nästa år inte skulle spenderas tillsammans med mina nyfunna vänner.
Frida och jag gick sedan bort till min gamla praktik föra att hälsa och tacka Madame Cresp, jag gav henne min ros och jag fick visa Frida butiken. Sedan gick jag och Frida vidare upp mot triumfbågen och ner längs Champs Elysées, vi tog ett fika stopp på starbucks och besökte nyöppnade Abercombie & Fitch-butiken. Det började regna och vi fällde upp våra paraply och fortsatte promenaden ner mot eiffel-tornet och sedan gick vi upp mot Triumfbågen igen och tog sedan métron hem.
Vi handlade baguette och ost och hade picknick de sista timmarna på mitt rumsgolv och njöt av de sista timmarna i Paris. Sedan knackade Oscar på min dörr och berättade att vi skulle åka. Jag och Frida fick vars en present och vi pussades och kramades och blev sedan körda av min värdpappa till ORLY-flygplats.
På flygplatsen kom ett av de tuffa utmaningarna. Att lyckas checka in allt bagage. Pappa hade förbeställt så att vi kunde ha två incheckade bagage var, 20kg/väska. Den tyngsta väskan vägde 28,6 men två andra vägde undeer 20kg. Vi lyckades att packa om väskorna och efter andra försöket godkändes dem och vi fick världens adrenalinkick. NU VAR VI PÅ VÄG HEM.
Det var helt overkligt. Jag förstod ingenting. Säkerhetskontrollen gick bra och planet var i tid. Jag sov på planet och Frida tittade på film och som planerat landade vi 23.35 på Kastrup.
Vi gick mot väskorna och hade väldigt flyt och fick väskorna nästan på en gång. Jag lirkade fram en champagne-flaska som vi hade med oss och sedan gick vi igenom dörrarna och när jag såg mamma så rusade jag fram mot henne och gav henne en lång kram. Jag kan ännu inte beskriva känslan att vara hemma på riktigt.
Vi packade in allting i bilen och jag pratade på som vanligt hela vägen över bron och hem mot staffanstorp. Sedan ringde jag upp min vän Linus och han berättade att han var hos Jocke som fyllde 20 och det var fest. Mamma släppte av mig hos Jocke, jag åkte alltså inte hem utan direkt till Jocke som inte hade någon aning om att jag kommit hem. Nästan alla var hos Jocke och det blev en himla bra fest. Klockan 05.00 så promnerade jag hem lycklig i morgonljuset och lade mig.
Morgonen efter så åt vi en lång frukost och sedan var jag och Frida ute och sprang en lång runda. När vi var hemma igen så åkte vi till Färgtema och tittade på tapeter eftersom att vi ska renovera här hemma hos mamma. På kvällen så hade Frida kompisar här hemma, mamma och Alf åkte och dansade och jag passade på att gå ut med grabbarna. Hade ännu en gång en superkväll som slutade i Lund vid ungefär samma tid som morgonen innan. Vid 8-tiden var jag påväg hem och mamma ringde mig och sa att hon kunde hämta upp mig. Jag handlade nybakade bullar och vi åkte sedan hem och åt en himla god frukost. Sedan sprang jag och Frida hem till pappa och mötte upp honom och sedan stack vi vidare till judon och körde lite judoträning bara vi tre. Frida åker till EM på Onsdag och behöver sparring. Sedan var det hem och duscha och åka till mormor och morfar där vi först blev bjudna på kvartersfest och sedan på jordgubbar uppe hos mormor och morfar. När vi kom hem var jag såå trött och somnade redan vid 9-tiden. Jag vaknade sedan upp 13 timmar senare, utvilad och pigg. Frida kom hem från tandläkaren när jag klev upp och vi åkte till mataffären för att handla. Sedan började jag att packa upp min väska och det resulterade i att vi slängde ut halva mitt rum och flyttade om möblerna och det blev himla bra.
Frida och jag åkte sedan och tränade judo på klubben och det var underbart att träffa alla igen. När vi kom hem lagade jag kyckling-wook med nudlar och sedan fortsatte vi att möblera om i lägenheten innan vi gick och la oss.
Idag hade vi max-tester på judon och därefter fika. Testerna gick väll sådär, förbättrade mig i alla förutom bänkpressen, den som jag vill mest förbättra mig i så jag var lite besviken. Men den hårda träningen tar start nästa vecka och sen ska jag klara ta 50 kg igen i bänk.
Sedan kom pappa och pappas jobb till judon. De hade kickoff och började det hela med ett pass med mig och Frida som tränare. Det var himla kul men när vi cycklade ifrån judon sen konstaterade jag att vi stått i den hallen i 6 timmar. Nu ikväll lagade jag mat till mig och mamma (Frida är på tjejmiddag) och nu ligger jag utslagen på soffan. Jag hade helt glömt hur hektiskt livet var även på hemmaplan. Men jag njuter av varenda seckund.
Torsdag - Disneyland Paris och avslutningsmiddag med judon
Skolan gav oss en ledig dag att "packa väskan" på. Eftersom att jag hade packat det mesta hade jag och Frida bokat biljetter till Disney land. Man kan ju inte ha bott 10 månader i Paris utan att besöka Disneyland. Så vi tog tåget och var framme vid 11-tiden. Väderprognosen hade lovat regn och kyla och jag och Frida var välplanerade och hade till och med liten matsäck med oss (eftersom att det är hutlöst dyrt inne på området).
Så fort vi hade löst in våra biljetter och går in så öppnar sig himlen och det öser ner. Vi slår upp våra paraply och går på toaletten. När vi kommer ut från toan så hade det slutat regna och det var det enda skyfallet som kom under hela dagen. Med andra ord så var det perfekt!
Till våran besvikelse så var Space Mountain avstängd men vi åkte nästan allt annat. Vi konstaterade att allting kändes mycket större och häftigare när man var liten men det var verkligen mysigt och nostalgiskt och gå där i den lilla världen.
Sedan kände vi oss ganska så färdiga och vi tog tåget in mot stan igen. Vi gick till en klädbutik och bytade om i provhytterna eftersom att vi skulle direkt till avslutningsmiddag med min judoklubb. Vi mötte upp dem utanför det lilla crêperiet som bestämt och sedan trycktes vi alla in i en liten källare. Det var trångt, högljutt och väldigt varmt men gud så mysigt. Frida förstod inte så mycket och kanske mest tyckte att det var jobbigt men jag hade väldigt trevligt och det kändes som en mycket bra avslutning på den här tiden. Min tränare Alex hälsade mig en trevlig resa hemmåt och alla andra likså. Det kändes faktiskt väldigt tråkigt att lämna alla, nu när franskan blivit bättre och man mer och mer kunnat kommunicera och lära känna varandra. Efter middagen så skulle dem vidare ut och dansa, men vi var trötta efter disney land och jag har en överbelastning i foten och kände att jag knappt kunde gå. Att tacka nej och istället åka hem är något som jag nog för evigt kommer att ångra, men istället får jag tänka på den trevliga middagen som vi hade.
I present till min tränare gav jag en skiva med svenska hit-låtar med allt från Abba till Mohombi. Vi lyssnar alltid på musik i bilen efter träningen och jag tyckte att det var passande. Sedan bjöd vi alla på Marabou-choklad, något som var mycket uppskattat.
Onsdag - Sista dagen på ST:Do ska man skolka på!
Eftersom att avslutningsmiddagen höll på till småtimmarna och det bjöds på vin så fick vi alla sovmorgon till klockan 11. Då skulle vi träffas en sista gång på ST:Dominique (den franska skolan som vi är integrerade i) Innan jag och Frida åkte ditåt så tränade vi i Parc Montsouris, löpning och fys.
När vi kom till skolan så var nästan ingen där. Nästan ALLA "försov" sig.
Vi skulle ha muntlig redovisning av praktiken på franska, vi delades in i smågruppen och pratade i ca 1,5 timme. Sedan tackade vi av rektorn på ST:Do och gick till matsalen för sista skollunchen. Eftersom att ST:DO eleverna redan hade slutat så fick vi äta i lärarmatsalen. Frida fick vara med om den franska skollunchen. Sedan skulle vi egentligen fortsätta lyssna på redovisningar men jag tyckte att det var nog. Jag tog istället Frida med mig och vi åkte till Le Marais för att äta glass och second hand shopping. Efter att ha fyndat en kjol för 2 EUR och gått en lååång runda på Paris gator så åkte vi hem till värdfamiljen där vi slog oss ner och tittade på Superman med Oscar och Marius. Sedan var det dags för sista middagen med min värdfamilj och vi fick äta kyckling fajitas (jag var överlycklig). När vi hade ätit så var det dags för mig att packa ner dem sista pinalerna för att vi visste att den följande dagen inte skulle lämna några luckor lediga för detta.
Jag innan skolan.
Frida skrev vykort.
Tisdag - Stress och Avslutningsfest
Frida och jag började dagen med träning eftersom att jag anade att dagen skulle bli stressig. Sedan åkte vi till Svenska skolan där vi hade muntlig utvärdering om året som gott. Vi fick vår stund att hissa och dissa skolan och lärarna och vi tog verkligen vara på tillfället.
Sedan gick jag och Frida ner och åt i matsalen med Beata, Sara och Lisa. Skrattade så att jag fick matknip som vanligt. Sedan så gick jag och Frida till Monoprix och handlade en miniräknare som jag sedan målade i guldfärg. Det skulle bli en studentpresent till Christopher.
Sedan började kören och vi sjöng igenom alla låtar som skulle sjungas under kvällen. Sedan vart det bråttom hem. Frida och jag åkte en snabbis till Montmartre för att handla vykort och sedan åkte vi raka vägen till Malakoff där vi duschade och gjorde oss så fina som möjligt. Sedan gick vi i våra höga och plågsamma klackar till métron (1,5km) och åkte till Svenska klubben som ligger på rue rivoli mellan Concorde och Louvren med utsikt över Tuilerierna. Fantastiska lokaler i Barock- och Rockocko-stil med högt tag och tunga textilier, speglar, tavlor och fantastiska soffgrupper och möblemang. Ett perfekt ställe att ha en proper avslutningsmiddag i. Festkommittéen var på plats en timme innan för att fixa iordning det sista och hälsa alla välkomna.
När man kom in fick man en fördrink, kir (Vin och svartvinbärssaft), och en liten lapp med ett hemligt uppdrag på som skulle utföras under kvällen.
Toasmasterna Frida och Hanna hälsade alla välkomna och bad alla att titta på bordplaceringen och därefter slå sig ner. Jag och Frida satt tillsammans med bland annat Sara och favoritkocken Micke.
Kvällen var underbar, vi hade ett allsångshäfte och kvällen bjöd på spex, tal och mer sång och uppträdande. I slutet kom mitt oförbereda tal som jag inte hade haft någon som helst tid att skriva ner eller planera, men jag lyckades ändå på ett höger eller vänster att improvisera ihop någonting som blev riktigt bra.
Måndag - Fridas första dag i Paris
Denna morgon vaknade jag inte upp ensam. Brevid mig låg nämligen min efterlängtade lillasyster. Med en viss möda så tog vi oss ur sängen och åt frukost och gjorde oss kvickt i ordning för dagen.
Vi kom hemmifrån lite tidigare än tänkt och jag bestämde att istället för att ta métron sista två stationerna till Svenska skolan så kunde vi promenera.
När vi kom till svenska skolan så visste alla genast vem Frida var eftersom att jag skrytit så mycket om henne under dessa 10 månaderna.
Denna dag skulle vi skriva våra praktik-rapporter. Jag hade redan förberett min eftersom att jag visste att Frida skulle komma och att vi skulle bli lediga när vi var färdiga. Efter en halvtimme så var jag klar och packade ihop min dator.
Frida och jag tog en promenad till Starbucks och tog vars en kaffe och gick sedan tillbaka till svenska skolan där festkommittéen skulle ha möte och jag satt i festkommittéen.
Under mötet gick vi igenom allt inför morgondagens avslutningsfest, allting var i princip färdig. Det fanns bara ett litet krux... vi hade ingen som skulle hålla avslutningstalet. Av någon märklig anledning som jag inte själv känner till så tog jag på mig denna uppgift.
När vi var klara så åkte vi till Porte de Clignancourt - Världens största marknad. Först åt vi världens godaste crêpes (enligt mig) och sedan så shoppade vi loss ordentligt: en kjol, ett par converse, fyra klänningar, en blus och två byxdressar. Vi var överlyckliga för att vi kom på att nu när vi inte skulle komma till att bo i två olika länder längre så skulle vi kunna låna varandras kläder igen!
Sedan åkte vi hem, nöjda och belåtna. Vi bytade om till träningskläder och gick bort till institutet. Jag var osäker på om det skulle vara någon träning eftersom att det var pingst och mycket riktigt så var institutet stängt. Riktigt, riktigt synd och jag insåg att min sista judoträning i Paris var inställd.
Efter att ha diskuterat hur vi skulle göra lite fram och tillbaka så bestämde vi oss för att köra uchi-komi utomhus ändå. Vi gick bort till ett litet mer avskillt ställe precis brevid en friidrottsarena och tog på oss judojackorna. En liten stund senare kom de tre Kazakstanska killarna som också brukar träna på institutet och gjorde samma sak. Så vi stod där alla fem och körde judo och förbigående människor stannade och spännde ögonen i oss.
Sedan när vi kom hem så duschade vi och åt med min värdfamilj. Sedan tittade vi på film medan vi packade lite och det var dags att gå och lägga sig.
Frida KOMMER HIT!
Först så vaknade jag imorse av den där djävla katten som hade smugit sig in under ett av mina nattliga toalett-besök. Hon stod och kraffsade på dörren för att komma ut och jag öppnade den på glänt och släppte ut henne, slog igen dörren och somnade om.
Nästa gång jag vaknar så är det av små dova knackningar. Jag ignorerar dem men personen som knackar fortsätter knackandet. Så jag går upp ur sängen och öppnar.
Lilla Oscar står där och tittar på mig med stora ögon. Jag måste ha sett ganska rolig ut med håret spretande och alldeles yrvaken.
"Vill du leka?" Frågar han
"Inte just nu..." svarar jag honom trött och vill tillbaka till sängen.
"Men när du är färdig med det du har gjort, kan du komma upp på vårt rum då?"
".. Okej"
Sedan får han syn på min navelpiercing (jag sover i magtröja och pyamasbyxor).
"Vad är det där?"
Han pekar på min navel.
"eh... ett smycke" svarar jag honom.
"HAR DU SKADAT DIG?"
"nej, det är ett smycke."
Han vänder sig i alla fall om, jag stänger dörren och somnar om återigen.
Nästa gång jag vaknar känner jag mig redo för att gå upp och äta frukost. Så blev fallet och därefter så gick jag upp till pojkarna en liten stund. När jag kommer ner på mitt rum upptäcker jag till min förskräckelse att kattafan har kissat i min säng IGEN. Michael och Elvire hjälper mig att ta av lakanen och Michael tar ngt medel på madrassen. Nu på eftermiddagen har dem varit och köpt ett nytt täcke till mig. Jag känner mig som en idiot, jag vet att katten inte får vara på rummen men idioten springer in när jag inte märker det.
Sedan gick jag till gymmet och smällde av ett ordentligt pass. Lyckades inte få upp mitt lås till skåpet så en tjej som jobbar där fick klippa upp det. Det har djävlats med mig hela året och nu fick jag totaldamp och tänkte "det är ändå förmodligen sista gången jag tränar här så lika bra att göra sig av med skiten".
Sedan gick jag hem igen och gjorde äggröra och rostade en macka. Började skiva på min praktikrapport men upptäcker när jag nästan är färdig att jag har gjort helt fel och måste börja om från början.
När klockan slog 15 så stack jag ut och sprang en lååång runda. När jag var hemma igen hade jag sprungit i 70 min. Det var så himla skönt men det var kanske inte så smart med tanke på att min fot inte är läkt ännu från överbelastningen.
Duschade och åt lite och sedan började jag om på min rapport och har även sorterat lite bilder och dylikt. Hamnade även av någon anledning stretchandes på golvet vilket resulterade i att jag somnade i 20 min med en fuktig handuk som huvdkudde.
Nu alldeles strax kommer dagens höjdpunkt. Det som jag har väntat på hur länge som helst... Min fina underbara syster kommer hit till Paris för att spendera mina sista dagar här med henne. Men innan jag beger mig mot flygplatsen så ska jag bädda om min säng.
14 år igen på nöjesfält
Gårdagen spenderades på Parc D'Asterix. En utav Paris två stora nöjesfält. Den mest välkända är ju Disney Land.
I början kände jag mig ganska trött och irriterad men när vi äntligen var på plats så peppade jag upp mig själv och det resulterade i en fantastiskt rolig dag. Det var inte jättemycket folk på parken men det var ändå långa köer. Vi köade till spökhuset i en timme och när vi väl fick åka så var det så otroligt lame.
Men det var inte parken. Det finns 4 berg och dalbanor på parc d'asterix och två stycken vatten berg och dalbanor.
Det var längesedan jag skrattade, sjöng och skrek så mycket som under denna dag. Man kände sig som 14 år igen och i bussen på vägen hem hamnade vi i bråk med ett störigt invandrargäng. Bråket forsatte sedan på tåget men då blandade sig en äldre man sig i och "löste grejen".
När jag väl var hemma var jag helt död av trötthet.
Praktik dag 6.
Det har tveklöst varit den absolut drygaste dagen av alla på praktiken idag. Madame Cresp kom inte förrän klockan 18.00 så jag och Karol har varit ensamma hela dagen, bortsett från den lilla stunden som hennes pojkvän var på besök och dem stod antingen ute och rökte utanför butiken eller kysstes när dem inte trodde att jag såg.
När Madame Cresp inte är i butiken gör Karol som hon vill. Hon lämnade mig ensam i butiken jag vet inte hur många gånger. Hon klagade över att hon hade ont i magen och gick plötsligt till Apoteket. Just när hon hade gått öppnade sig himlen och det regnade kopiöst mycket. Det forsade vatten längs gatan och jag höjde musiken och njöt över att jag kunde göra ingenting en liten stund. När Karol kom tillbaka var hon dyngsur. Jag flinade lite åt henne innombords.
Min uppgift idag stod uppskriven på en liten lapp som Madame Cresp hade skrivit och lagt framme vid kassan. Jag skulle göra kill-armband. Jag gjorde fem stycken under hela dagen (otroligt o-produktiv dag med andra ord men jag var absolut inte inspirerad av uppgiften). När Madame Cresp kom sista timmen så blev det genast lite mer fart i ataljén. Hon gav även över utvärderings-papperna till mig. Hon gav mig jättegoda betyg och jag är så nöjd över hela praktiken. Sedan bad hon mig att välja något som jag själv hade gjort i butiken. Jag visste redan vad jag ville ha. Jag vågade så klart inte ta något vråldyrt men jag älskar verkligen ett par orange/rosa öronhänge jag har gjort och de var i den billigaste prisklassen dessutom (30EUR). Jag lämnade den lilla butiken på rue Bayen med ett leende på läpparna och lättad över att ha klarat av praktiken med bravur (bortsett från halsbandet som jag tappade och att jag hade isönder en plastlåda).
Jag åkte därefter direkt till Marius och Oscars judo-avslutning. Michael presenterade mig för deras tränare och vi pratade lite om judo och så vidare. Åt grillat kött och kakor, lekte med barnen. Sedan åkte vi hem hela familjen, Marius och Oscar började bråka om vem som skulle sitta brevid mig i bilen och det slutade med att vi fick singla slant.
Nu ligger jag och sängen och njuter med en kopp tée och har satt igång en film. Imorgon bär det av till Parc Asterix tidigt på morgonen. Wohow! Det kommer bli en fantastisk dag!
Här kommer bilder på lite saker jag har gjort under min praktik.
Det var dessa jag valde idag att ta med mig hem. Kommer bli skitfina nu i sommar!
Älskar detta! Ska göra sådana till mig själv när jag kommer hem!
Halsbandet som föll itu precis innan jag skulle fästa sista pärlan. Tycker inte om de vita pärlorna alls men Madame Cresp ville att jag skulle göra någonting med dem för att hon visste att hon aldrig skulle kunna få dem sålda som styckespärlor. (Undra varför?)
De tre sista bilderna är killarmbanden jag gjorde idag. Madame Cresp har varit på mig varje dag och sagt att jag måste ta bilder på mina smycken för att man aldrig vet när dem blir sålda. Har dock bara tagit bilder på en knapp tredjedel.
48 min morgonlöpning - done.
fast det var otroligt segt att komma ur sängen idag.
Tic Tac
Une semaine. En vecka. Sept jours. Sju dagar. Incroyable! Otroligt!
Min bokhylla är tömd. I garderoben hänger några enstaka kläder. Skolböckerna är inlämnade och jag tänker hela tiden på saker om ska inhandlas innan jag åker hem. Hem? Nej, det här är också hemma! I 10 månader har det här varit dörren till huset jag bor i, där mitt rum finns, till sängen jag sover i om nätterna.
Här har jag skrattat och gråtit, sjungt och sovit. Nu när det är så nära slutet så vill jag verkligen inte åka hem. Vintern har varit den absolut tuffaste tiden här. Jag ville inget hellre än åka hem. Jag saknade allt där hemma och såg inte tjusningen med att vara här. Men med solen kommer glädjen. Varje dag har varit ett nytt äventyr och i Paris så finns det så mycket att upptäcka.
Jag kommer aldig glömma dagen då jag blev avlämnad här. Pappa och Frida hjälpte till att packa upp allting och göra iordning. Allting kändes så otroligt overkligt då och den där fantasi-bubblan har fortfarande inte spruckit utan det är i den jag har levt de senaste månaderna. Vi åt lunch alla tillsammans. Ninon var så liten att hon fortfarande ammade, idag skricker hon om hon inte får bröd eller ost (riktigt franskt barn med andra ord) säger "bye bye" och vinkar när man går hemmifrån och skiner upp varje morgon när vi ses.
Pappa och Frida skulle lämna mig tillslut. Jag följde dem till den gröna porten här utanför och vi kramades länge innan dem satte sig i vår svarta tyota och lämnade mig här. I ensamheten. Då jag inte kände någon. Jag visste inte hur någonting skulle bli.
Michael och Elvire gick sedan med mig och barnen på en promenad och visade mig Malakoff och hur jag skulle gå till métron. Första veckan gick jag med karta vart jag än skulle, idag känner jag till i princip hela södra delen av Paris. 13e, 14e och 15e arrondissementen, Montrouge, Vanves, Chatillion och så klart Malakoff. Det är mina hemtrakter.
Men jag ska ännu inte börja sörja att min tid är över. Jag har ju en hel vecka kvar till godo. Idag har min lilla, lilla, stora, lilla, lillasyster avslutning i nian. Hon har bal ikväll och sedan väntar helt nya äventyr för henne och jag är glad att jag kan finnas där för henne nästa år när allting kan kännas så himla konstigt i början. På Söndag kommer hon hit, till Paris och jag tror att det kommer bli dem absolut bästa dagarna här på hela året.
Puss
Praktik dag 5.
Idag så började jag direkt med mitt hlasband som gick i golvet igår. När det blev färdigt så tyckte Karol och Madame Cresp att det passade så bra till min blommiga klänning att jag fick ha det på mig hela dagen. Madame Cresp berättade att dem alltid bar smycken från butiken.
Sedan så satte vi fast allting med "säkerhetstrådar" av nylon så att ingen kan stjäla. Tydligen så händer det då och då att människor stjäl från butiken. Det är ganska så lätt gjort om man inte är uppmärksam och därför så måste jag stå och "vakta" om det kommer väldigt mycket folk på en gång. Väldigt mycket folk är lika med 4-5 stycken samtidigt för oss. Även om det inte är många så blir det det i den lilla butiken.
Sedan så började vi att göra om i skyltfönstret, det rosa temat skulle bytas ut mot ett multicolor tema. Jag trädde på massa armband på ett armbands-ställ och sedan hängde vi upp öronhänge på ett litet ställ. Det var klurigt att bestämma vilka öronhänge som skulle vara med på stället och var dem skulle sitta för att det skulle se bra ut.
Sedan så satte vi fast allting med "säkerhetstrådar" av nylon så att ingen kan stjäla. Tydligen så händer det då och då att människor stjäl från butiken. Det är ganska så lätt gjort om man inte är uppmärksam och därför så måste jag stå och "vakta" om det kommer väldigt mycket folk på en gång. Väldigt mycket folk är lika med 4-5 stycken samtidigt för oss. Även om det inte är många så blir det det i den lilla butiken.
Sedan gick jag vi på lunch och när vi öppnade upp igen så började jag att kalkulera priset på öronhängena som jag gjorde igår. Jag gjorde även ett par öronhänge till med snäckskal som blev väldigt fina (och hutlöst dyra) och hängde upp alla framme vid disken som jag blev instruerad att göra.
Därefter så gjorde jag små gulliga armband på tjocka tyg-trådar. Inte det lättaste att få igenom banden i de små hålen på pärlorna men med tålamod så gick dem till slut igenom. Tiden rann iväg fort även denna dagen och jag hann bli färdig med ett gult/oranget halsband precis innan klockan blev 19.00 och det var dags att stänga igen.
Pusspuss
Svåra beslut
Träna idag eller inte, det är frågan?
Varför jag överhuvudtaget överlägger om saken är för att de två senaste dagarna har jag knappt varit hemma och när jag varit hemma så har jag sovit. Jag har inte fått någonting gjort och känner mig riktigt sliten.
En till anledning är att alla mina träningskläder för tillfället ligger i tvättmaskinen/torktumlaren och det hinner inte bli färdigt innan jag måste gå till praktiken och jag tänkte åka till gymmet direkt efter praktiken.
Tredje anledningen att inte träna idag är att jag faktiskt har "vilovecka" + att det inte är bra att träna när man är stressad och inte sovit ordentligt. Alla bitar borde sitta på plats.
Dock så hade det varit väldigt skönt att ha det gjort. Men det blir nog inte så idag tyvärr. Imorgonkväll ska jag nämligen på Marius judoavslutning direkt efter praktiken så då försvinner ännu en "ledig" kväll och jag måste dessutom börja packa. På Söndag kommer Frida och då måste i princip allt vara packat så att hon vet hur mycket bagage hon behöver ta med sig... Dilemma. Tiden får inte rusa iväg så här.
Ett annat beskymmer som stör mig är att jag är dubbelbokad på Lördag. Skolan ska nämligen till Asterix nöjespark och jag har anmält mig till detta, samtidigt som jag sa att det var okej att praktisera till Madame Cresp på Lördag. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det ena eller det andra, hur som helst kommer jag trampa någon på tårna.
Men idag ska jag nog ta mod till mig och prata med Madame Cresp, men hon kommer bli sååå besviken. Kunde ju dra till med en vit lögn och säga att vi inte får jobba på Lördagen eftersom försäkringen som skolan har på oss bara sträcker sig bara till Fredagen (vilket faktiskt är väldigt sant).
Uppdatering om dessa spännande beslutningstagande kommer ikväll. Nu har jag en kvart på mig innan jag måste gå, tänkte börja packa ner skolböcker och liknande innan dess.
Puss på er!
Praktik dag 4.
Jag var sent hemmifrån imorse och det blev inte bättre när jag kom på att jag hade glömt mitt bälte hemma och var tvungen att springa tillbaka och hämta det och sedan springa till métron igen. Trotts detta faktum var jag i tid till praktiken och jag var grymt lättad eftersom att det var idag som min mentor från skolan skulle komma på besök.
Nu är jag helt sanslöst trött. Ska gå och lägga mig så fort som möjligt. Tiden får inte gå så här fort, jag vill njuta av den!
Besöket gick bra, jag fick visa alla smyckena jag har gjort och berättade att jag mådde bra och trivdes bra och så vidare. Madame Cresp sa att hon inte kunde vara lyckligare över att ha fått just mig som praktikant än mig och att jag var kreativ och duktig. Känns ju bra att få det berkäftat. Bara att fortsätta som jag gör alltså. Jag är ju så otroligt rädd för att vara i vägen eller göra någonting fel hela tiden.
Jag har gjort öronhänge i princip hela dagen. Förutom på slutet då jag började göra ett halsband. När jag insåg att det bara var 30 minuter kvar tills jag skulle bege mig till träningen så blev jag väldigt stressad och ville få halsbandet klart innan dess. Jag jobbade på i ultrarapid och precis när jag ska sätta sista pärlan får jag oväntat besök av Sara och Beata och tappar så klart ut alla pärlorna på golvet. Fan, Fan, Fan tänkte jag. Jaja, det löste sig tillslut och jag får fortsätta med mitt halsband imorgon. Jag begav mig till träningen och blev bara 5 minuter sen. Alex var inte arg eftersom att jag hade smsat och meddelat min försening och jag kunde bara hoppa in direkt och börja köra uchi-komi.
Nu är jag helt sanslöst trött. Ska gå och lägga mig så fort som möjligt. Tiden får inte gå så här fort, jag vill njuta av den!
Pusspuss
Tredje dagen på praktiken.
Jag var i tid som vanligt. Mina arbetskolleger var inte i tid som vanligt. Jag stod och väntade utanför butiken/ataljén som vanligt.
Jag ska inte klaga, så länge det inte är tvärtom att det är jag som är sen och att dem väntar på mig så är jag glad. Dessutom så känner jag att dem inte kan klaga på mig om jag händelsevis skulle komma sent en dag.
Började som vanligt med att sopa golvet. Det kom två kunder direkt och Karole och Madame Cresp blev upptagna på en gång, så jag sysselsatte mig själv med att ställa iordning lite pärl-burkar osv.
En av kunderna var en kille i min egen ålder (läskigt lik en utav mina gamla ragg), han hade i sin plånbok med sig ett silverhänge av den franska liljan och några gröna pärlor. Han var väldigt entusiastisk och ville ha ett armband med svarta runda lavapärlor, de gröna pärlorna och silversmycket. Madame Cresp fnittrade lite åt honom när han gick och tyckte att det var en hemskt söt och stilig ung man och sedan blinkade hon mot mig. Sedan gav hon mig instruktioner och jag fick göra killens armband. Efter ca 20 minuter var jag färdig och Madame Cresp ringde upp killen och bad han komma in till butiken igen för att mäta upp armbandet. När han sedan kom tio minuter senare på sin cyckel så var Madame Cresp tvungen att berätta att det var just JAG som hade gjort armbandet. Något genant när ens handledare försöker tutta ihop en med kunderna. Han blev överlycklig för armbandet i alla fall och tackade så hemskt mycket. Jag är lite förundrad över denna kille, han går självmant in i en pärl-butik för att få skräddarsytt ett armband som han sedan betalar 75 EUR för (självklart överpris) utan att vara det minsta homosexuell.
Dagen rullade på, jag började göra öronhänge och plötsligt så var klockan redan 13.20 och min lunch började för 20 minuter sedan. Jag gick till svenska skolan och åt Cordon Bleue, potatis och gräddsås och pratade med Micke och Julia. Sedan gick jag tillbaka till ataljén och fortsatte göra två öronhänge. Sedan fick jag ett till "jobb", jag skulle byta tråd på ett smycke som hade kommit in under lunchen. Sedan så rullade jag trådar på en spole ett tag och därefer började jag göra armband som blev riktigt tjusiga. Huxflux, åter igen så hade tiden sprungit iväg och jag hade jobbat över 15 minuter!
Läskigt när tiden går så fort, man stänger in sig i en liten bubbla när man sitter och gör smyckena, lyssnar på radion och glömmer bort verkligheten. Sedan åkte jag direkt till gymmet och var framme vid 20-tiden. Hade peppat mig själv hela dagen på det här passet och har ändrat lite i programmet och det blev ett fantastiskt bra upplägg och jag är helt slut nu. Förstår inte var all kraft kommer ifrån, tränade 3 timmar igår och kunde verkligen pressa på gymmet idag ändå. Härligt. Kan ju vara allt stillasittande i smyckestillverkandet som gör det.
När jag äntligen kom hem var jag hungrig och trött. Till min besvikelse så fann jag en tallrik korv med mos förberedd till mig. Inte min favorit precis och jag slängde det i soporna och tog lite yoghurt istället. Det får räcka. Nu är jag så trött så att jag kommer somna vilken seckund som helst.
Ny dag i bubblan imorgon och då kommer min mentor från skolan och kollar läget. Madame Cresp tycker att jag ska visa mina fantastiskt fina smycken för honom. Sedan ska jag be om att få sluta 30 minuter tidigare för att hinna ta mig till judoträningen. Är nervös inför det, men har ju jobbat så mycket över dessa tre dagar så tycker faktiskt att jag borde kunna få ledigt en halvtimme.
Sovgott!
Puss
Min handledare, Madame Cresp.
Utdragen morgon
Som alla mina trogna läsare vet så älskar jag morgnar! Har saknat en ordentlig morgon nu när jag har sovit till minst klockan 10 denna långhelg. Men idag var jag uppe en kvart innan klockan ringde till och med. Har tagit det långsamt hela morgonen och gjort mig iordning, städat undan på mitt rum och packat träningsväskan. Ändå så har jag en halvtimme över och ligger nu och tittar på svenska nyhetsmorgon och laddar inför en dag i smyckesataljén.
Direkt efter så ska jag dra till gymmet så det gäller att passa på att ta det lugnt nu medan jag kan. Det kommer bli en galet lång dag.
Utöver detta så vill jag bara hälsa till alla studenter idag. St:Petri och Polhem har utspark idag, med andra ord, det är nästan alla mina vänners stora dag just idag. Jag hoppas att det inte regnar på er!
En bra träning
Riktigt härlig träning! Kroppen höll fint trotts att jag sprungit nästan 12 km tidigare idag. Jag hade tejpad fot i början av träningen, det känns som en lätt stukning men jag kan inte minnas när jag skulle ha stukat den i så fall så jag tror bara att det är en överbelastning. Ett tecken på att kroppen är trött och att vi närmar oss slutet av den här säsongen. Det märks även på judomattan. Nu har man nämligen slagit ihop killarna och tjejernas träningar och vi är knappt hälften på mattan. Ändå så är vi upp mot 100-150 pers så det är ju betydligt fler än hemma i Sverige.
Dessutom så är det franska mästerskapen div.1 i helgen så det är många som vilar.
Jag körde ett Ne-Wasa byte med Frankrikes nuvarande bästa tjej i min viktklass. Vi har inte pratat så mycket men idag så började hon ställa massa frågor (det är väll på tiden och fråga vad jag gör här i Paris när vi har tränat tillsammans i snart 10 månader). Även hon (som alla andra som har frågat) tappade hakan när hon hörde att jag gick i gymnasiet och dessutom har ett år kvar. Jag har liksom under min tid här insett att jag är den yngsta på judomattan. Det är ingen fördel för mig precis då majoriteten av mina träningskompisar har judo som sitt "yrke" och har tränat på elitnivå i x-antal år.
När jag nöjt gick hem från träningen så fick jag syn på Fredrique Jossinets bil. Den är inte svår att missa då hon är sponsrad av Mazda och äger en turkos sport-modell som har upptryckt hela hennes namn längs sidan och den franska flaggan. Ganska mäktigt. Jag vet att det är töntigt att jag fortfarande är starstrucked av alla dem jag tränar med, men jag har fortfarande inte förstått judons storhet i det här landet. Fredrique Jossinet har även varit med i franska kändis-Robinsson och tävlat i OS två gånger och förmodligen så kommer hon tävla även i London nästa år. Antagligen är det hennes sista år då hon är hela 37 år gammal.
Ja, ny bryr väll inte ett dugg. Men jag gör och det är ju trotts allt min blogg.
Pusspuss
Slog min tid! Firas med fest i min säng.
Jag sitter nyduschad på mitt golv efter att ha varit ute och sprungit en runda. Hade som mål att förbättra tiden på samma runda som jag löpte i Lördags. Möjligheterna var goda då det har regnat och luften känns inte lika kvav och mycket svalare, dessutom så laddade jag ju upp ordentligt igår med kolhydratsrik italiensk föda (pizza, pasta och glass). Benen gjorde sitt jobb och jag var framme vid parken redan 1min 50sek snabbare än i Lördags så jag bestämde mig för att hålla ett jämt, lite lägre tempo och hålla marginalen. Jag lyckades slå min 50.50 tid till 49.10. Riktigt stolt med andra ord men helt slut.
Nu blir det att gå till affären och handla lite mat och vila upp sig inför judon som börjar klockan 17. Förhoppningsvis med någon bra film! Älskar att jag må vara världens lataste människa.
Bild på världens lataste tonåring.
Första regnet sedan Februari
Igår så var jag hemma och tog hand om mig själv hela dagen. Det var så varmt och jag låg och solade i trädgården och bättrade på solbrännan ytterliggare. Vid 4-tiden var det dags att träna och jag var ute och sprang en timme i hettan. Trodde att jag skulle smälla av ett tag.
Sedan så hoppade jag in i duschen och gjorde mig iordning och tog mig hela vägen till Courbevoie där Beata bor. Resten beskrivs i bilder.
När jag kom hem till Beata så hade hon och Sara bakat svenska kanelbullar.
Vi gick ner till Turken och handlade lite dricka och satt och drack och snackade på Beatas balkong.
Titta min fina solbränna, måste köpa mörkare foundation och puder nu. Angenämnt beskymmer.
Sara och Beata fick för sig att sminka varandra, efter att ha druckit vin, i mörkret... Resultatet blev detta.
Och detta.
Men tillslut så blev det bra och vi tog oss ut i Parisnatten
Lilla jag.
Vi tog med oss vars en kanelbulle.
Plus att jag fick gå med denna i handen hela vägen in mot stan. Den var till Christopher.
Som vi mötte i Ternes.
Sen började regna något kupiöst och Sara och Beata fick för sig att dansa i regnet...
De blev dyngsura (jag höll mig under taket eftersom att jag tänkte på min frisyr) så vi bestämde oss för att åka hemmåt Beata igen istället. Där satte vi oss på balkongen igen, denna gången med vars en värmande kopp te.
Morgonen efter började likadant, med te...
och trevligt sällskap.
En fredag
Jag fick en chock igår när jag vaknade och tittade på klockan. Jag flög upp ur sängen när jag insåg att jag sovit bort halva dagen. Jag bytade direkt om och tog mig till gymmet.
På gymmet gick det fruktansvärt segt, jag bröt nästan ihop och var på väg att ringa hem och stortjuta och säga att jag suger på allt. Precis då så plingar min mobil till och det är Sara, räddaren i nöden.
Jag gymmar färdigt och möter upp Sara på vägen hem, vi går hem till mig och jag duschar och sedan går vi och handlar ost och baguette och åker vidare till Parc Montsouris och har picknick och solar.
En timme senare så var det dags att lyfta på rumpan och möta upp Beata. När vi mötte Beata så gick vi runt lite i sextonde. Jag fick världens blodsockerfall och var riktigt hängig. Vi bestämde oss för att åka hem till Beata och titta på film.
Vi kom till Beata och handlade Glass hos hennes turk, lagade naglarna och tittade på Asterix och Obelix (på orginalspråk såklart) jag somnade i soffan och insåg att det var dags att ta sig hem till Malakoff. Fick låna mjukiskläder av Beata och sov nästan hela vägen på métron. Var hemma vid 01.30 och somnade bums.
Idag vaknade jag inte fullt lika sent, 10.00 var jag uppe och kokade té och pratade med min värdmamma som bakade chokladkaka. Hon berättade att dem skulle åka till sina vänner under dagen. Jag skulle vara själv alltså. Idag tänker jag göra massa viktiga saker som jag har skjutit upp, sen ska jag ut och springa när det blivit lite svalare men först så ska jag ligga i trädgården och sola. Mysigt till max!
