(rubrik översättning: Med det svarta bältet)


Staffanstorps junior-tjejer tog alla svarta bälten, Fr.v.
Fanny Malmborg, -57kg, Cajsa Simonsen, -78kg, Cornelia Landin, -52kg, Linnea Wiberg (jag), -52kg, Michelle Nilsson, -63 kg.

Gårdagen blev en väldigt lång dag. Vi började med att visa vad vi kunde för dem speciella katadommarna i rörelse. Vi körde matchlik träning men att man tillät sin partner kasta en. Även i ne wasa (nere i mattan, alltså på knä) fick vi visa våra kunskaper i rörelse.
Efter detta fick vi enligt en lista gå upp en och en tillsammans med en uke (partner som blir kastad) och visade våra kator. En kata är en serie av kast som ska utföras på ett visst sätt. Det är väldigt petigt med hur man gör, hur man bugar, sättar tårna/fötterna och händerna. Det är mycket regler och det krävs mycket träning för att lära sig allt utantill. När alla 17 som prövades för gradering var klara med sina kator (detta moment tog några timmar) så började man om från början på listan och det var dags för något som kallas utfrågning. I denna delen av graderingen får domarna fråga ut tori (personen som kastar) om vad som helst innom judo och tori ska kunna svara på detta. Frågorna kan handla om vad olika japanska ord betyder, man kan också få i uppgift att analysera en teknik, berätta skillnader på olika tekniker osv.
Alla 7 Staffanstorpare klarade sig gallant och fick sina svarta bälten efter en dag med mycket väntan och nervositet.

Måste säga att detta verkligen är en målstolpe i ens judokarriär. Att få kasta sin pappa som jag gjorde var också väldigt specielt. Dessutom har jag, Fanny och Cornelia tränat judo tillsammans i 10 år, vi har följt varandra hela vägen från 7 års ålder upp till idag 18, och att vi tog det svarta alla tre samtidigt är faktiskt ganska fantastiskt. Vi fick även göra det i våran egen dojo (judolokal)

På kvällen firade vi allihopa tillsammans på St Marcus Vinkällare i Malmö. Tack för en otroligt bra dag och en trevlig kväll.