Jag vill men jag vill inte och det känns så himla jobbigt.
Klockan är 6:21 och jag sitter i en lägenhet i Bålsta och kan inte sova. Jag mår illa, det är för varmt i rummet och jag har ångest. Ångest över att veta att jag ska lämna min pappa och Frida idag och flyga tillbaka till Paris.
Det värsta är att när jag åkte från Paris kände jag att det var lite sorgligt på något vis. Men nu när jag har 2 av dem viktigaste och mest älskade personerna i mitt liv i min närhet så blir det djävligt jobbigt att ännu en gång säga hejdå.
Min syster ser jag om 6 veckor igen i Finland, min pappa om 5 veckor i Paris. Det är inte så lång tid och jag vet att redan imorgon kommer det kännas normalt att vara tillbaka igen. Men just nu känns det inte lika kul.
Tävlingen igår måste jag ju också berätta om. Jag hade ganska tur med lottningen och fick den tuffaste motståndet på andra sidan av protokollet - vår enda chans att mötas var i finalen. Första matchen gick jag mot en finska jag mött och vunnit över tidigare. Så blev det nu också. Efter att ha väntat i nästan 1,5 timme på nästa match så gick jag upp mot en Holländska som var väldigt stark. Efter att ha gett henne tre varningar lyckades jag få in ett halslås i slutminuten. Det var dags för final mot finskan Anni Ikkälä som just nu ligger 12a på europarankingen. Det blev en äckligt jämn final utan några poäng, matchen gick ut i golden score (motsvarar sudden death i Hockey) men inte heller här gjorde några poäng. Efter 6 minuters matchen avgjorde dommarna i röstning - hantei. Röstningen var ganska självklar till Finskan som vann med 3-0 då hon hade fler attacker som nästan var poäng än vad jag hade.
Efter att ha gått en så pass bra final så känner jag mig nöjd med min prestation. Jag blev i alla fall bästa svenskan i min viktklass och håller därmed min possition nationelt sett.
För klubben gick det bra, min syster lyckades knipa hem 2 silver och David tog guld och Fanny blev trea i -57. Cajsa ska också ha en eloge som drog armbågen ur led men som efter ett besök hos sjukhuset var lika glad för det.
Nu idag ska vi hinna med ett litet träningspass innan jag åker tillbaka till Frankrike. Fick även reda på igår att jag ska åka med 'london-gänget' till Strasbourg nästa vecka på träningsläger. Känner att det kommer att bli riktigt tufft då det är förberedande uppladning inför JR VM - en tävling som jag ligger väldigt långt ifrån i dagens läge. Men det ska bli kul och en bra erfarenhet. Dessutom är det roligt att få vara lite med några svenskar som man verkligen känner (Mia) i några dagar.
Nu ska jag försöka lägga mig en stund till - kan ju faktiskt sova till klockan 8 idag. Hoppas bara att min mage blir lite snällare mot mig.
Puss.
Det värsta är att när jag åkte från Paris kände jag att det var lite sorgligt på något vis. Men nu när jag har 2 av dem viktigaste och mest älskade personerna i mitt liv i min närhet så blir det djävligt jobbigt att ännu en gång säga hejdå.
Min syster ser jag om 6 veckor igen i Finland, min pappa om 5 veckor i Paris. Det är inte så lång tid och jag vet att redan imorgon kommer det kännas normalt att vara tillbaka igen. Men just nu känns det inte lika kul.
Tävlingen igår måste jag ju också berätta om. Jag hade ganska tur med lottningen och fick den tuffaste motståndet på andra sidan av protokollet - vår enda chans att mötas var i finalen. Första matchen gick jag mot en finska jag mött och vunnit över tidigare. Så blev det nu också. Efter att ha väntat i nästan 1,5 timme på nästa match så gick jag upp mot en Holländska som var väldigt stark. Efter att ha gett henne tre varningar lyckades jag få in ett halslås i slutminuten. Det var dags för final mot finskan Anni Ikkälä som just nu ligger 12a på europarankingen. Det blev en äckligt jämn final utan några poäng, matchen gick ut i golden score (motsvarar sudden death i Hockey) men inte heller här gjorde några poäng. Efter 6 minuters matchen avgjorde dommarna i röstning - hantei. Röstningen var ganska självklar till Finskan som vann med 3-0 då hon hade fler attacker som nästan var poäng än vad jag hade.
Efter att ha gått en så pass bra final så känner jag mig nöjd med min prestation. Jag blev i alla fall bästa svenskan i min viktklass och håller därmed min possition nationelt sett.
För klubben gick det bra, min syster lyckades knipa hem 2 silver och David tog guld och Fanny blev trea i -57. Cajsa ska också ha en eloge som drog armbågen ur led men som efter ett besök hos sjukhuset var lika glad för det.
Nu idag ska vi hinna med ett litet träningspass innan jag åker tillbaka till Frankrike. Fick även reda på igår att jag ska åka med 'london-gänget' till Strasbourg nästa vecka på träningsläger. Känner att det kommer att bli riktigt tufft då det är förberedande uppladning inför JR VM - en tävling som jag ligger väldigt långt ifrån i dagens läge. Men det ska bli kul och en bra erfarenhet. Dessutom är det roligt att få vara lite med några svenskar som man verkligen känner (Mia) i några dagar.
Nu ska jag försöka lägga mig en stund till - kan ju faktiskt sova till klockan 8 idag. Hoppas bara att min mage blir lite snällare mot mig.
Puss.
Kommentarer
Trackback