Tålamod löser det mesta. Igår när jag kom fram i Strasbourg satte jag mig på närmsta bänk och läste en bok. Behöll lugnet och bara väntade på ett litet samtal. Efter en halvtimme ungefär så ringde jag till Mia som inte svarade. Skitsamma tänkte jag, dem borde ringa snart. Efter ca en timme ringde landslagstränaren mig. Dem hade precis kommit till stationen och fem minuter senare hämtade dem upp mig i en silvrig renault.

Vi kördes till vandrarhemmet och jag, Mia och Anna delar ett litet rum. Sedan tog vi en liten promenad bort till dojon (judohallen) på vägen tog vi ett mat-stopp på en liten kebabrestaurang. Vi kollade sedan in träningsmattan och tog oss tillbaka till vandrarhemmet för att vila på hotellet. 19.30 började träning nummer 1. Jag var lite nervös men väl på träningen så märkte jag att det inte var så tufft som jag inbillat mig. Jag är i god form och orkar hänga med. Visst är dem duktiga på judon. Men jag är inte underlägsen, men verkligen inte bäst i heller.
Det blev en sen middag i matsalen och sedan tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet för att duscha och sova.

Imorse gick vi upp klockan sju för frukost. Vi tejpade oss och gjorde oss iordning för träningen. Tjejernas träning började 8.30 och höll på i två timmar. När vi tränat klart tog vi det lite lugnt och kollade lite på killarnas träning och sedan åt vi lunch. Panerad fisk med qinoua och grönsaker och chokladpudding till efterrätt. Inte helt fel.
Nu har jag och Mia delat på ett Wi-fi-pass som håller i tre dagar. Så har tillgång till internet hela helgen. Asnice. Nu tar vi en powernap och nästa träning är mellan klockan tre och fem. Sedan är vi lediga hela kvällen. Skönt.

Känner mig ändå pigg för att ha tränat 2 pass. Men tröttheten kommer väll inte föränn imorgon kan jag tänka mig.

Ha det bra.
Puss
Linnea