Medan jag sitter här och väntar på att tiden ska gå lite fortare (bara 3h kvar till avfärd nu) så tänkte jag bjuda på en bildbomb från sommaren som oss nu har passerat. Tiden har gått så himla fort, det är bara 4 månader kvar av det här året, vinter och kyla är oss snart i hälarna igen. Det känns som att det precis blivit ljust och så ska man in i träsket igen.



Midsommar - Jag och Frida blandade drinkar och dansade i trädgården.



Jag lärde Frida att man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins.



Mina lediga dagar spenderade jag i solen i trädgården.



Vi var också hos Viktors mormor och morfar och slappade vid deras pool.



Johan och Carro.



Vi spenderade många timmar på Espresso House.



Möjligtvis FÖR många timmar för att vara hälsosamt...



När det regnade så gick vi på bio.



...Eller på restaurang.



Jag umgicks mycket med den här underbara nyfunna-bästa-vännen Elizabeth.



När Gianni kom på besök åkte vi karuseller på Bakken i Danmark.



Min underbara, underbara syster fanns vid min sida nästan hela sommaren.



Jag åt måtliga mängder glass.



Majsan hade en lyckad 18 års fest.



En varm natt i Juli dansade vi på Skeppsbron i Malmö enda tills det blev ljust igen och det knappt kändes lönt att gå och lägga sig.



Jag, Emma och Elissa dansade på borden på Mohammeds avskedsfest.



Vi får inte glömma att vi var på Hästvedalägret och tränade, badade och busade precis som varje år.



Och jag har tränat mer än någonsin och med en extremt god kvalitet.




Jag ställde till med brakfest för att kunna säga hejdå och tack för kaffet till alla nära och kära.



Det kom massa med folk.



Under dagen kom judovänner och släkt.



Och på kvällen (trotts årets största skyfall) kom alla fina vänner.



Det var då man förstod hur otroligt underbara människor man känner.



Tack för en underbart fin sommar alla! Ni är guld värda för mig.

Jag har fortfarande inte packat ner en enda sak i mina väskor. Däremot ligger det tusen grejer över hela mitt golv. Ikväll hade jag tänkt börja på riktigt. Men det är så svårt att veta var man ska börja, hur ska jag sortera, osv.

Idag var sista judoträningen innan jag åker. Många kramade om mig och önskade mig lycka till och för en liten stund trodde jag att jag skulle börja gråta. Men det gick. Judofolket är trotts allt dem som jag kommer träffa strax... 3 veckor är det en tävling i stockholm, så då ses vi.

Mitt under träningen så ringde hon som har hand om boendet i Frankrike till min pappa och berättade en nyhet. Tydligen så hade en av värdfamiljerna akut fått lämna återbud och sagt att dem inte kunnat ta emot sin elev. Hon hade hittat en ny familij men den nya familjen behövde en vecka på sig att göra iordning rummet till eleven. Så första veckan kommer det att bo en tjej till i min familj. Så klart heter hon också Linnea.
Det känns faktiskt bra. Två i samma sits&en kompis redan första veckan från skolan. Det gör inte mig så mycket... än. Haha.

Imorgon ska jag fortsätta packa, träna och sedan träffa min mormor, morfar och mamma en sista gång. Snyyft. Sen åker jag.

Puss

Så här ser en trött Linnea ut.

Jisus Christ. Tiden försvinner bara. Nu åker jag snart. Till råga på allt har jag fått sömnproblem. Går och lägger mig i tid men kan inte komma till ro. Ligger bara och vänder och vrider mig. Blir inte bättre när man får sms och samtal runt 1-2 tiden varje natt. När väckarklockan ringde 7 imorse (försöker komma in i morgonrutinerna igen) så dog jag lite, bestämde mig för att sova en timme till.

Jag känner mig lite febrig nu, skittrött.
Imorgon åker min pappas sambo på utbildning i Norge så hennes barn ska sova hos sin mormor och morfar. Det innebär att detta var sista måltiden med dem innan jag själv åker. Jag fick en T-shirt och tre böcker. Bra med böcker, kommer ju inte ha så bra tillgång till svensk literatur när jag är borta.

Ikväll ska jag träffa lite kompisar och säga hejdå till dem. Allt handlar om hejdå nu. Det sliter ut en helt mycket. Det är nu det gäller att hålla modet uppe och lita på sig själv. Jag kommer ju trotts allt tillbaka. Skulle jag inte trivas så kan jag ju åka hem när jag vill. Inte värre än så.
Lugnande men possitiva tankar som gäller.

Borde dessutom börja packa snart.
Verkligen.

Verkligheten är påkrypande som fan nu. Jag har fyra dagar kvar i Sverige, sen åker vi. Idag har jag gått igenom alla smycken och hygienartiklar, här om dagen alla kläder och ikväll tar jag tag i skorna. Slänger det som är gammalt och inte används. Kan ju lika gärna rensas bort nu och det som blir kvar ska snart läggas ner i väskor.

Det första någon sa till mig imorse handlade om Paris, det var det sista jag tänkte på när jag gick och la mig. Det är nervöst nu. Men det är en possitiv känsla.
Dessutom så bokade vi flygbiljetter idag till Stockholm, den 24e September ska jag nämligen tävla i Swedish Open. Så det blir några hemresor nu under hösten i alla fall.

Imorgon har jag mitt stora Biologiprov, jag är grymt nervös över det. Känns inte alls bra. Men possitiva tankar. Som tur är har jag en livlina, men det hade varit så djävla skönt att sätta ett VG nu och sen slippa läsa allt igen.
Efter provet ska jag och pappa göra stan. Handla in de sista småsakerna som behövs. Sen är det hejdåmiddagar överallt att gå på. Känner både usch och jippie på en gång. Märklig känsla.

Igår kom jag hem från träningsläger i Hästveda som min klubb arrangerar varje år. Det är därför uppdateringen inte varit den mest strålande. Dessutom har jag finbesök från Frankrike, han ska stanna här i 14 dagar och nu har en vecka gått. Tiden går fort. Snart måste jag börja packa inför min egna resa. Det känns så konstigt. Ibland när dem visar säsongsstarter på tv och sånt så tänker jag "åhh, det måste jag se" sen slår det mig, att jag inte kommer att vara i Sverige då. Det är en väldigt konstig känsla.

Vi har en seg-dag idag. Gianni (fransmannen) har inte ens vaknat och klockan är 2! Men det gör inte så mycket, för det öser ner utanför. Ikväll ska vi nog se bio och äta ute.