Ingenting känns som det brukar men allt känns som det ska?
Pappa och Frida åkte... oh vad det kändes jobbigt. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna och Frida grät också. För att slippa tänka på det gick jag sedan in och hjälpte min värdmamma Elvire med disken, sedan tittade jag på film med dem två pojkarna. Sen gick vi ut på promenad för att dem ville visa var métron låg... Om några timmar kommer den andra flickan. Jag är supertrött och hade kunnat gå och lägga mig nu.

Imorgon åker vi till skolan och då ska man träffa alla svenska eleverna.
Allt känns bra.
Det känns bara väldigt konstigt. Jag är här med en familj (som är extremt trevlig) men som jag knappt känner, och min familj är där dem alltid är, följer sina rutiner osv.
Ju mindre jag tänker på det, desto roligare kommer jag få det här. Desto enklare kommer livet bli här.

À Bientôt
Linnea