Så här ser en trött Linnea ut.

Jisus Christ. Tiden försvinner bara. Nu åker jag snart. Till råga på allt har jag fått sömnproblem. Går och lägger mig i tid men kan inte komma till ro. Ligger bara och vänder och vrider mig. Blir inte bättre när man får sms och samtal runt 1-2 tiden varje natt. När väckarklockan ringde 7 imorse (försöker komma in i morgonrutinerna igen) så dog jag lite, bestämde mig för att sova en timme till.

Jag känner mig lite febrig nu, skittrött.
Imorgon åker min pappas sambo på utbildning i Norge så hennes barn ska sova hos sin mormor och morfar. Det innebär att detta var sista måltiden med dem innan jag själv åker. Jag fick en T-shirt och tre böcker. Bra med böcker, kommer ju inte ha så bra tillgång till svensk literatur när jag är borta.

Ikväll ska jag träffa lite kompisar och säga hejdå till dem. Allt handlar om hejdå nu. Det sliter ut en helt mycket. Det är nu det gäller att hålla modet uppe och lita på sig själv. Jag kommer ju trotts allt tillbaka. Skulle jag inte trivas så kan jag ju åka hem när jag vill. Inte värre än så.
Lugnande men possitiva tankar som gäller.

Borde dessutom börja packa snart.
Verkligen.