Jag gjorde chokladfyllningen!



Frida mixade mandeln



Sen vispades det marängsmet i en hel evighet kändes det som.
(På något vis misslyckades vi så vi fick börja om från början)



Sedan blandade vi i mandeln och florsocker i marängsmeten.



Sedan skulle smeten duttas ut på en plåt. Detta skulle utföras med sprits och det hade vi ju så klart ingen hemma hos mamma. Frida var duktig ändå och gjorde det med en sked.



Efter att marängen svält i ugnen så skulle dem två och två klistras fast med glasyren/fyllningen.
Måste säga att resultatet kanske inte blev helt strålande som jag också hade förutspått men för att vara första gången var det inte dåligt.

(Rubrik översättning; Om du inte redan sett den)



En film med små kortfilmer. Utspelar sig i Paris, en blandning mellan franska och amerikanska. Några kända skådespelare. Ytterst bedårande film.

Jag längtar till Paris...

Idag ska jag och Frida prova oss på att baka den franska kakan "macarons" som är en typ av en maräng med en fyllning. Dessa går och handla överallt i Frankrike och precis som med glass så köper man dem över disk och väljer smak. Macarons finns i alla möjliga färger och smaker och när jag och Pappa var i Paris i Maj så handlade vi hem en hel drös. Jätte fina som presenter.

Dock är jag lite skeptisk, tror nämligen att det inte är det enklaste att göra. Men lets try it.

Jag är helt slut! Har i alla fall klarat av denna jobb perioden, den värsta över hela sommaren. Känns helt underbart att ha den överstökad... Nu är jag ledig i 5 dagar!
Dock så har jag massor att göra.

Jag ska...
> Göra ett besök på biblioteket
> Gå till banken och öppna ett nytt konto som jag ska ha in France
> Ringa försäkringskassan och bli försäkrad för mitt år in France
> Ringa CSN för att infofrmera om mitt studie år och se till så jag får mina pengar (ja, för jag ska fortfarande få studiebidrag)

Imorgon ska jag åka in till min skola och anmäla mig till Bioligi A prövning den 23e Augusti. Det är nämligen så att för att göra det lättare för mig själv under året i Frankrike så tänker jag avsluta Biologi A innan jag åker iväg. Jag har redan läst halva kursen och resterande halvan ska jag läsa in i Sommar på egen hand. Så det måste fixas. Sen blir det kanske lite picnkick i slottsparken och sedan lite shopping. Om vädret tillåter det.



Min skola i Sverige.

Okej jag har varit dålig på att uppdatera. Har jobbat hela dagarna och när jag kommer hem vill jag bara ligga och göra ingenting i soffan.

I Torsdags var jag dock ledig, firade ledigheten på Onsdagkvällen med fransk restaurang (Le Colisé i Malmö) med Mamma, Lillasyster, Mammas kille + hans son. Åt sniglar för första gången, förvånad över att jag tyckte om det. Har samma konsistens som svamp ungefär. Känner mig ännu mera förbered för flytt nu när jag dessutom gillar "les escargots" (sniglar) till det drack vi vitt vin och till varmrätt åt jag kyckling, den var dock inte så märkvärdig, men god.
Sedan gick jag och Frida och mötte upp Elissa, vi gick till lilla torg och satt på espresso house tills dem stängde. Mysigt.

I Torsdagsmorse åkte jag och Frida till Lomma och hälsade på mormor och morfar. Dem bor precis vid stranden och efter lite morgonfika gick vi ner och la oss och solade. Det var perfekt väder, inte för varmt och inte för kallt. Blev senare bjudna på mat på en nyöppnad restaurang i hamnen (La mere).

Sedan har jobbat och imorgon har jag den tuffaste dagen. Vet inte hur jag ska orka. Får helt enkelt bita ihop och tänka på pengarna.

Har tagit bilder under dagarna men självklart så har jag ingen sladd så jag kan överföra dem... Får bli senare.



Franska sniglar.

(rubrik översättning: Med det svarta bältet)


Staffanstorps junior-tjejer tog alla svarta bälten, Fr.v.
Fanny Malmborg, -57kg, Cajsa Simonsen, -78kg, Cornelia Landin, -52kg, Linnea Wiberg (jag), -52kg, Michelle Nilsson, -63 kg.

Gårdagen blev en väldigt lång dag. Vi började med att visa vad vi kunde för dem speciella katadommarna i rörelse. Vi körde matchlik träning men att man tillät sin partner kasta en. Även i ne wasa (nere i mattan, alltså på knä) fick vi visa våra kunskaper i rörelse.
Efter detta fick vi enligt en lista gå upp en och en tillsammans med en uke (partner som blir kastad) och visade våra kator. En kata är en serie av kast som ska utföras på ett visst sätt. Det är väldigt petigt med hur man gör, hur man bugar, sättar tårna/fötterna och händerna. Det är mycket regler och det krävs mycket träning för att lära sig allt utantill. När alla 17 som prövades för gradering var klara med sina kator (detta moment tog några timmar) så började man om från början på listan och det var dags för något som kallas utfrågning. I denna delen av graderingen får domarna fråga ut tori (personen som kastar) om vad som helst innom judo och tori ska kunna svara på detta. Frågorna kan handla om vad olika japanska ord betyder, man kan också få i uppgift att analysera en teknik, berätta skillnader på olika tekniker osv.
Alla 7 Staffanstorpare klarade sig gallant och fick sina svarta bälten efter en dag med mycket väntan och nervositet.

Måste säga att detta verkligen är en målstolpe i ens judokarriär. Att få kasta sin pappa som jag gjorde var också väldigt specielt. Dessutom har jag, Fanny och Cornelia tränat judo tillsammans i 10 år, vi har följt varandra hela vägen från 7 års ålder upp till idag 18, och att vi tog det svarta alla tre samtidigt är faktiskt ganska fantastiskt. Vi fick även göra det i våran egen dojo (judolokal)

På kvällen firade vi allihopa tillsammans på St Marcus Vinkällare i Malmö. Tack för en otroligt bra dag och en trevlig kväll.

(Rubriksöversättning; Varje slut har en ny början)
Och dagen kom som jag har fruktat. Skolavslutningen, sista timmarna tillsammans med min klass... Självklart kommer jag tillbaka i fyran, men då har saker och ting förändrats. Folk ska byta skola och våran nuvarande mentor går i pension.

Jag hade en bild i huvudet om hur det skulle vara, hur man skulle känna osv. Så blev det inte alls som jag hade föreställt mig. Jag känner mig ganska likgiltlig, nollställd liksom.
Det var inte så farligt som jag trodde. Många kommer jag ju att träffa under sommaren igen. Men ändå.
Nu lämnar jag min klass, har sagt hejdå. Det är ändå tomt och konstigt på något vis.
Jag menar även om jag kommer tillbaka så kommer inte tiden att stanna i Sverige medan jag är iväg. Nästa år ska jag inte åka den där gula bussen varje morgon.
Nästa år kommer jag åka metro till skolan.
Det är vad jag vill, men jag har ju inte alls en bild i huvudet om HUR saker och ting kommer att bli. Hur min nya vardag kommer se ut. Jag har ju i och för sig ett hum om allting. Men för att inte bli besviken så vågar jag inte bygga upp allt för höga förhoppningar (Vilket jag i och för sig redan har lyckats göra kanske).

Nu har jag inte hoppat fallskärm någon gång, men jag kan tänka mig att det är lite samma känsla. Man vet att man vågar ta klivet över flygplanskanten och slunga sig ut i luften. Man har en fallskärm som tar mot en, man har modet att sträcka ut armar och ben för att hitta en säker position. Men det finns ändå en bubblande nervositet där inne som säger "tänk om". Ändå så landar man säkert på jorden efter fallet och känner hur adrenalinet rusar i blodet.

Det handlar bara om att hålla huvudet högt och inte låta någon stampa på ens drömmar!

Bilder på mig idag. (outfit-bilden är från en annan dag då bilderna jag tog idag blev så suddiga, men det är samma outfit som jag hade idag på avslutningen.)

En enkel karta över Paris. Många ställer frågor nu inför resan. Ställ gärna fler så kan jag sammanställa dem och svara på dem här i bloggen. Skriv bara frågorna i kommentarsfältet.

Här har jag i allafall satt ut små kryss på denna kartan.
Det mörkblå krysset högst upp i vänster hörn är där skolan ligger.
Skolan heter St:Dominique och ligger i kommunen Neuilly, alltså inte i Paris men precis i utkanten. På skolan går elever från årskurs 1 i grundskolan upp till årskurs 3 i gymnasiet. Det är en fransk skola med franska elever. Men så går det också ca 50 svenska elever på skolan. Vi kommer ha svenska lärare, undervisningen kommer att vara på svenska och vi kommer att läsa precis som vi skulle gjort om vi var i Sverige (göra nationella prov osv)
Dessutom kommer vi läsa språk (franska) i dubbel takt och läsa en kurs som kallas FFK - Frankrike och Fransk kultur.

Vid det röda krysset längre ner på kartan kommer jag att bo.
Jag kommer att bo i en värdfamilj, det är ett ungt par (30-års åldern) och tre barn (5 månader, 5 år och 6 år). Jag har träffat familjen och dem verkar jätte trevliga och snälla. Lätta att prata med. Dem bor i ett tre våningshus och jag kommer få ett eget rum med egen toalett och dusch.

Det lila krysset är var judoinstitutet ligger.
Det tar 8 min att gå dit från värdfamiljen (om man lyckas få rödljus på alla övergångställena som vi fick). Institut du judo är ett jätte stort centra där dem bästa i Paris tränar. Där är 3 pass att träna på om dagen och där är ca 100-200 på mattan varje träning. När jag var där och tränade höll träningen på i 2 timmar och vi körde bara randori (matchträning) men folk kom dit ungefär 1 timme innan och tränade teknik med en personlig tränare. Ganska häftigt om man jämför med hur det är i Sverige.

Hoppas att jag har svarat på lite av era frågor nu i alla fall.

Kramkram.

(Rubrik översättning; En tårta)
Idag har jag bakat två stycken prinsesstårtor till skolavslutningen. Tänkte jag kunde bjuda min klass på det eftersom jag inte kommer gå i 3an med dem. (Jag läser ju 3an i Frankrike)



Först bakade jag två fina sockerkakor.



Lite ingredienser.



Sedan skar jag sockerkakan i tre delar och började smeta på vaniljkräm på bottendelen.



Sedan lades andra och tredje lagret på, med lite sylt i mellan.



På med grädde...



...och marsipanen.



Självklart med Eiffeltornet och florsocker på.
Är ändå grymt stolt över mig själv, det var första gången jag bakade prinsesstårtor och det klarade sig fint utan missöden.

(rubrik översättning; En liten present)

Jag var i stan i Tisdags. Men jag känner verkligen inte för att handla något till mig själv och orkade inte ens titta på kläder. Kom hem med massa skönhetsprodukter istället.
Body scrub, fotkräm, ansiktsvatten, ansiktstvätt och puder. Men jag var inne på "Thomas Sabo"-butiken. Thomas Sabo är ett designermärke för smycke. Jag tittade runt och fick syn på det lilla silvriga eiffeltornet och jag visste att Frida (lillasyster) som samlar på Thomas Sabo berlockerna skulle bli överlycklig om hon hade fått det.
Så jag handlade det, fick det inslaget och i en tjusig påse.

När Frida kom hem från skolan på eftermiddagen rusade jag upp för trappan med påsen i handen framför mig.
L: Här!
F: Vad är det här?
L: En spontan present!
Frida öppnar
F: Vad fint det var, vem är det till?
L: Dig, idiot? Annars hade du ju inte fått öppna de!
F: Vaaa? Till mig? Varför det?
L: Ja, jag tänkte du kunde ha det när jag är iväg och tänka på mig varje gång du ser det.
F: ÅHHHH! Taaack!

Mycket roligare att ge presenter på dagar då man inte "ska" göra det. Det förgyllde min dag att få ge henne det.

Dagarna på Petri börjar närma sig sitt slut. Det känns väldigt konstigt att man inte ska tillbaka efter sommaren när alla andra ska det.
Vaktmästaren har jagat mig hela veckan om att jag ska lämna in min skåpsnyckel och alla mina böcker.
I onsdags när jag öppnade mitt skåp hade han tejpat upp en lapp (läs; inne i skåpet) om att jag skulle lämna in min nyckel. I Torsdags påmindes jag ytterliggare en gång via mejl och i Fredags ringde han till och med HEM och berättade för lillFrida (min styvsyster) att var tvungen att lämna in mina nycklar på Måndag (idag).

Så idag hade jag inte mycket val. Tömde mitt skåp och lämnade in nyckeln. När man gör det känner man sig helt plötsligt väldigt utlämnad. Nu helt plötsligt så tillhör man inte skolan på samma sätt längre. Ännu värre blir det ju när ingen annan lämnar in sina nycklar.
På St: Dominique (skolan i Frankrike) kommer vi inte ha några skåp alls. Utan vi måste släpa runt på våra böcker varje dag. Med andra ord, jag måste inhandla mig en ordentlig väska.

Kram