Faktumet att jag nu är hemma för "gott" börjar sjunka in. Livet i Paris känns som en suddig dröm. Minnena slår emot en ibland så starkt att en våg av lyckorus fyller alla mina vener och artärer. Jag vet att jag en dag kommer att åka tillbaka, kanske då i en egen lägenhet belägen i marais eller på montmartre. Då med nya erfarenheter men fortfarande med så mycket att upptäcka. För jag har fått livet att bli ett litet äventyr, med nya ställen att utforska varje dag, överallt.


Innan min resa hade jag begränsat mig själv så otroligt mycket. Det fanns en bild i mitt huvud om hur jag ville vara och leva som var så strikt att det inte fanns några som helst andra möjligheter. Jag gjorde allt för att leva upp till denna målbild. Men att flytta till en ny kultur och en ny familj gjorde att livet inte blev lika självklart längre. Jag har istället hela tiden fått anpassa mig och dagarna har fått gå som dem har gått. Jag har slutat banna mig själv för saker som inte går som jag vill när jag faktiskt inte kan rå för det. En viss mognad är det förmodligen som jag har "uppnått" men jag anser mig långt ifrån färdigblommad.
Istället har min bild mildrat, jag har kanske blivit lite mer "realistisk" eller så har jag bara lärt mig att ta vara på allt jag har istället för att jaga nytt hela tiden. Livet har otroligt mycket att erbjuda och en dag så kommer vi att få smaka på allt på bufféen, det finns ingen anledning att man inte ska njuta på vägen, att inte proppa i sig för mycket av det goda på en gång. I slutändan så kommer vi att lyckas på något höger eller vänster i vilket fall som helst. Carpe diem. Fånga dagen.


Så nu sträcker jag ut min öppna famn för den svenska sommaren som oftast innebär regn och blåst men med några solstunder (oftast de dagarna då man sliter på jobbet). Jag slänger mig gärna upp på cyckeln och låter vinden vina i håret och låta kilometerna rulla bland öppna fält och små cyckelstigar. Svensk sommar är jordgubbar och ljumma, ljusa nätter. Svensk sommar är löpning i skrylle och heta timmar i judohallen där ventilationen har gått på semester. Svensk sommar innebär ledighet blandat med hårt slit och i Agusti hälsar jag hej till Paris igen. Enbart för 5 dagar och inte 10 månader som nu. Men Paris kommer alltid ligga mig väldigt varmt om hjärtat. Paris kommer alltid vara mitt "hem". Paris är mina gator och mina kvarter.


Med dessa ord så tackar jag för min tid i den här bloggen. Ett långt kapitel av mitt liv är nu passerat och dokumenterat. Nu är tiden kommen för att tackla nya motgångar och njuta av nya medgångar.


Tack för allt stöd!
MVH
Linnea "la petite suèdoise" Wiberg.