I stundens hetta
Sitter här och eftersvettas efter dagens träningspass. Det är riktigt varmt idag (precis som det varit hela veckan, men har tränat på morgonen innan och då har det varit svalare)
Det enda som cirkulerade i mitt huvud under träningspasset är "il fait trés chaud" och "il y a beaucoup de monde dans le parc aujourd'hui" vilket betyder: "Det är mycket varmt" och "det är många människor i parken idag".
Jag längtar inte hem. Verkligen inte. Jag är ledsen att säga det, det hade väll varit mycket roligare att läsa att jag hatar allt här och att alla är knäppa osv. Men så är det inte. Dock så saknar jag vissa människor där hemma otroligt mycket vissa stunder. Oftast när jag ska lägga mig. Då brukar jag tänka, det är så bra här... MEN, jag ska vara här så otroligt länge. Och även om det finns många runt omkring mig som har det likadant så upplever jag trotts allt det här själv. Min lillasyster saknar jag mest. Hon sitter väll förmodligen på ett tåg just nu hem från träningsläger i Norrköping. Har inte pratat med henne sen hon åkte dit. Hon finns i mitt bakhuvud hela tiden. Usch nu började jag gråta lite. Men hon är vekligen det allra finaste på denna jorden. Som tur är träffar jag henne igen om 19 dagar. Det ska bli så himla härligt att få krama om hennes späda kropp. Haha.
Sen saknar jag min pappa och min mamma också (och mormor&morfar såklart). Elissa & Hela judoklubben. Bara att kunna gå ner till klubben och möta alla människor man älskar och har växt upp tillsammans med. Men jag vet ju att allt kommer bli som vanligt när man kommer hem så lika bra att leva när man är här och inte gå och tänka på hur det kunde varit där hemma. Det här är trotts allt mitt liv här och nu. Carpe diem, liksom.
Så nä. Jag längtar inte hem. Jag saknar bara några människor, men det är bara för att jag älskar dem så extremt mycket. Även om jag är 620 mil från er så älskar jag er precis lika mycket. Don't forget about that.
Slänger snart upp ett till blogg inlägg om vad jag har gjort idag. Behövde bara skaka av mig lite tankar innan jag kliver in i duschen.
Ett litet gatuhörn i Paris. Så himla vackert överallt här så man blir alldeles till sig att detta är ens vardag.
Det enda som cirkulerade i mitt huvud under träningspasset är "il fait trés chaud" och "il y a beaucoup de monde dans le parc aujourd'hui" vilket betyder: "Det är mycket varmt" och "det är många människor i parken idag".
Jag längtar inte hem. Verkligen inte. Jag är ledsen att säga det, det hade väll varit mycket roligare att läsa att jag hatar allt här och att alla är knäppa osv. Men så är det inte. Dock så saknar jag vissa människor där hemma otroligt mycket vissa stunder. Oftast när jag ska lägga mig. Då brukar jag tänka, det är så bra här... MEN, jag ska vara här så otroligt länge. Och även om det finns många runt omkring mig som har det likadant så upplever jag trotts allt det här själv. Min lillasyster saknar jag mest. Hon sitter väll förmodligen på ett tåg just nu hem från träningsläger i Norrköping. Har inte pratat med henne sen hon åkte dit. Hon finns i mitt bakhuvud hela tiden. Usch nu började jag gråta lite. Men hon är vekligen det allra finaste på denna jorden. Som tur är träffar jag henne igen om 19 dagar. Det ska bli så himla härligt att få krama om hennes späda kropp. Haha.
Sen saknar jag min pappa och min mamma också (och mormor&morfar såklart). Elissa & Hela judoklubben. Bara att kunna gå ner till klubben och möta alla människor man älskar och har växt upp tillsammans med. Men jag vet ju att allt kommer bli som vanligt när man kommer hem så lika bra att leva när man är här och inte gå och tänka på hur det kunde varit där hemma. Det här är trotts allt mitt liv här och nu. Carpe diem, liksom.
Så nä. Jag längtar inte hem. Jag saknar bara några människor, men det är bara för att jag älskar dem så extremt mycket. Även om jag är 620 mil från er så älskar jag er precis lika mycket. Don't forget about that.
Slänger snart upp ett till blogg inlägg om vad jag har gjort idag. Behövde bara skaka av mig lite tankar innan jag kliver in i duschen.
Ett litet gatuhörn i Paris. Så himla vackert överallt här så man blir alldeles till sig att detta är ens vardag.
Kommentarer
Trackback
