Väckarklockan ringde aldrig denna morgon. Däremot så blev vi nedringda av föräldrar till barnen som jennie är tränare till. Dem ringde alltså tidigare än vi ställt vår väckarklocka, något som inte var jätteuppskattat. Men vi skulle ju ändå gå upp, så det var ju bara att göra det.

Vi gick ner och vägde in oss och åt sedan en ordentlig frukost och framför allt, drack i mängder. Sedan bar det av till tävlingshallen där vi hade uppvärmning och laddade upp för tävlingen.

Det kändes bra, jag var inte nervös och såg framemot min senior-debut på internationell nivå. I första matchen hade jag en brittiska som ligger rankad 15 på Europarankingen. Men jag såg förbi detta faktum och fokuserade ändå. Jag var i underläge, det visste jag men jag var där för att lära mig och ha kul.

Sedan var det dags, jag gick igenom dräktkontrollerna utan problem och sedan upp på tävlingsmattan.

När matchen startade så tappade jag först lite fokus när min motståndare hade glömt att ta av sig sitt competitioncard och det stack ut ur judojackan. Men när domarna märkte det så kunde jag återgå till själva judon.

Britten var väldigt snabb men inte specielt stark och jag jobbade för att plocka ner hennes högra arm och sedan upp i nacken - mitt favoritgrepp där jag är som starkast. Så fort jag fick detta greppet så slängde sig britten ner på knäna, vilket gjorde att jag aldrig fick något kasttillfälle. Däremot så lyckades hon ganska fort kasta mig två gånger. Jag stressade inte upp mig för det, jag visste att det i så fall skulle bli min förlust så jag fortsatte att hålla huvudet kallt men tyvärr så räckte det inte hela vägen och jag blev kastad ännu en gång på en wasari och matchen var över.

Jag var dock inte bitter över det. Tvärtom tyckte jag att det var riktigt kul att tävla och få känna på den här nivån. Jag var också glad över att landslagstränaren coachade mig och gav mig positiv feedback efter matchen, det är en bekräftelse som jag inte väntat mig att få och det stärkte mig mer än vad man kan tro.

Efter att ha förlorat en match så fanns det inte mycket att göra för mig än att vänta och hoppas på det bästa. Skulle britten vinna nästa match också så skulle jag få återkval och gå fler matcher. Jag slog mig ner på läktaren. Tyvärr så hade jag riktig otur och fick inget återkval men det fanns inte mycket att göra åt saken.

Summan av kardemumman så känner jag mig jättenöjd och glad över att få vara med. Jag har kommit långt med min judo och jag vet att jag är påväg i rätt riktning och en dag så är det inte omöjligt att jag skulle kunna göra bra resultat internationellt. Med vilja och tålamod så går det och det känns som att jag även blir uppmuntrad till detta. Att etablera sig i judo är extremt svårt och det är en tuff miljö och oavsett vad så kommer jag vara nöjd med min judoprestation.

För det övriga svenskarna gick det inte heller jättebra. Jennie vann första matchen, förlorade andra och tredje. Däremot så tog faktsikt Sverige hem en guldmedalj i -90 vilket är en riktig bragd! Det var kul att se och kul för Joakim Dvärby som tog medaljen som gjorde riktigt bra ifrån sig.

För fransyskorna däremot gick det otroligt bra. Dem dominerade och både i -57 och -63 så var det ENBART fransyskor i semifinalerna. Man är i rätt land och tränar i alla fall, alla dessa är ju mina "träningskompisar" och det är kul att känna så.

Rygglappar och competitioncard

Dräkt-kontrollerna

Jennie

När vi kom hem till hotellet duschade vi och sedan firade vi oss själva och varandra med buffée.