Mina fönster står vidöppna och in i mitt rum ljuder musik från grannens musikspelare. De spelar högt och en utav mina favoritlåtar. "Don't speak" med No Doubt.

Och även om klockan redan är nio på kvällen är det ljust ute och inte alls för varmt för att låta fönstret stå öppet. Tvärtom är det behagligt och jag ligger utsträkt på min säng med datorn på magen. Livet är nog bäst i sin enkelhet. Man behöver inte göra allting så fruktansvärt märkvärdigt för att ha det bra. Ibland så räcker det att öppna fönstret helt enkelt och låta ny frisk luft strömma in.

Det är i precis sådana här stunder som jag tar en micropaus och funderar över varför jag ibland tycker att allting är så hemskt och jobbigt när man egentligen är väldigt tillfredställd. Det kommer nya beskymmer imorgon, men låt oss ta oss itu med dem då.