Första dagen på praktiken.
Jag har varit mycket skeptisk till min praktikplats men jag har verkligen slagits av förvåning idag!
Imorse var jag i god tid framme i Ternes och utanför den lilla smyckes-butiken som jag ska spendera de närmsta två veckorna i. När klockan äntligen blev 10h30 så hade det fortfarande inte kommit någon och öppnat. För att inte se allt för dum ut så gick jag upp och ner längs gatan ett par gånger utan att någon kom och hämtade upp mig.
10h45 så fick jag syn på en tjej som jag tidigare hade träffat och som jobbar i butiken, hon hälsade och öppnade och berättade att min handledare, Madame Cresp, var sen men att hon kom. Tjejen, Karole, hann inte mycket längre än så förrän Madame Cresp kom cycklande. Hon hälsade glatt på mig och bad om ursäkt för att de var sena.
Direkt blev jag satt i arbete med en sopborste i handen. Det här var ju en höjdare tänkte jag. Den lilla smyckes-butiken är inte större än kanske 8kvm. På hyllorna står glasburkar med pärlor fint arangerade med tydliga ettiketter. Längs väggarna står det stora byrolådor fyllda med smyckes-verktyg så som lås och liknande och ovanpå dessa hänger färdiga smycken för hutlösa priser.
När jag hade borstat färdigt golvet fick jag en ny uppgift. Jag skulle med hjälp av två tänger öppna en liten silverring som sedan skulle kopplas på en nyckelring och sedan en till länk. Efter ca en halvtimme hade jag lyckats få ihop alla nyckelringarna men med mycket pill. Det är riktigt klurigt att handskas med tängerna och allting är så litet.
Därefter fortsatte jag med liknande uppgifter fram till lunch.
Det är skönt med 1,5 timmes lunch för då slipper jag stressa. Jag äter nämligen på svenska skolan och det gör även några andra elever som praktiserar i närheten så vi äter tillsammans. Fick höra lite om deras praktikplatser osv.
När jag kom tillbaka från lunchen berättade Madame Cresp för mig att jag skulle göra öronhänge. Hjälp tänkte jag. Hon plockade fram massa stenar och pärlor och visade hur man böjde öglor och hur man prissatte smyckena. Sedan gav hon mig fria händer att fantisera ihop öronhängena. Det var riktigt roligt och i affären finns det så mycket fina saker så inspiration är det ingen brist på. Madame Cresp är också mycket duktig, hon är vänlig och pratar lugnt och snällt med en. Ändå lyckas hon ge kritik och tillrättarvisar en, vilket jag tycker är bra, annars lär man ju sig ingenting. Hon flänger och har sig och ibland hinner jag inte göra färdigt en uppgift förrän hon har något nytt på gång.
Under dagen kom det in en del besökare. De flesta kom dit för att lämna in trasiga smycken eller få ett smycke specialgjort för ett nyinköpt klädes-plagg (t.ex ett par orangea chanelpumps eller en lila hérmésväska). Jag fick även hjälpa till och laga och tillverka smycken åt kunderna, det var lite pressigt men det gick hur bra som helst och Madame Cresp tyckte att jag var duktig.
Sista kvarten så frågar Madame mig om jag inte vill göra ett armband till skyltfönstret. Det var väll klart att jag ville det. Jag fick välja fritt bland pärlorna ännu en gång, så länge de var rosa och silvriga så var det okej. Mina favoriter med andra ord. En kvart senare så hade jag gjort ett otroligt fint armband (om jag får säga det själv), prislappen blev 60EUR och jag fick lägga det i skyltfönstret. Madame tyckte att jag var duktig och att det var fint, hon sa dock att det lite i det minsta laget men att man snart lär sig allt sådant.
Nu e det ju så att jag gärna vill ha det där rosa armbandet som ligger i skyltfönstret. Men så kan man ju inte göra!? Det är inte lätt när det är svårt som man brukar säga.
Kommentarer
Trackback
