Jag har alltid varit mycket målmedveten och jobbat stenhårt för det jag velat ha och när jag uppnåt mina mål har jag inte ens tagit ett djupt andetag innan jag satt upp nya mål att nå.

Jag har skrattat åt buddismen som säger "att man uppnår nirvarna (dvs. himlen) då man sluta känna några begär", men utan detta kommer man ju ingenstans i livet? Hur ska man då kunna utvecklas och framför allt lyckas med livet?

Men nu har jag på något vis ändrat mig. För jag slutar aldrig känna begär, jag är hagalen och nöjer mig ALDRIG, jag glömmer bort att njuta av livet, att tacka för dem fina stunderna och att bara leva i nuet. För ju mer man uppnår och kommer åt, desto mer vill man roffa åt sig av det goda och det känns som att det aldrig tar slut.

Jag har också tyckt att jag levt ett väldigt fritt liv, men jag har tagit friheten och istället ramat in mitt liv så att det enbart handlar om två saker. Träning och om Skolan, och båda dessa handlar det om prestation för mig. Att uppnå någonting. Och eftersom att jag så strängt har stängt in mig i dessa två ramar har jag också förbjudit mig från allt annat som faktiskt är njutbart. Som att bara sitta i gräset en hel eftermiddag och inte göra någonting, inte prestera någonting, bara vara.

Om man utestänger alla begär som t.ex. pengar och 'bragder' och låter sömn och mat endast vara något nödvändigt ont som man måste ha för att fortsätta leva och istället enbart gör det som faller en in. Enbart gör det man trivs med. Då tror jag också att man har funnit lycka.

För just nu vill jag bara ha en egen lägenhet i Marais eller på Montmartre och sedan någon att dela livet med. Ett arbete som jag trivs med, som kanske inte ger mycket betalt eller någon högre status i samhället, men som är tillräckligt för att det ska gå runt och att man ska klara sig.

Lycka handlar inte längre om pengar. Lycka är vad man gör det till. Är jag lyckligare för att jag dricker dyr champagne på någon exklusiv bar runt opéran och handlar exklusiva designerskor än om jag ligger på ett köksgolv och dricker ett billigt rött vin tillsammans med någon jag älskar?

Jag ser helt enkelt annorlunda på livet nu och ur fågelperspektiv så blir jag också väldigt besviken på mig själv och hur jag aldrig har varit nöjd med mig själv. Det är dags att börja leva innan det blir försent och verkligen känna efter vad man vill och inte vill.

Och det finns en röst i mitt huvud som säger mig en sak och det finns en annan som säger tvärtom och dessa två vill inte känna sig besegrade eller komprimisa. Och jag känner hur tiden tickar och att jag snart måste bestämma mig för hur jag vill göra med mitt liv. Om två månader kommer jag hem och då måste jag ha bestämt mig.

Jag är trött på att avsky mig själv.